- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
574

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

574 STORKVADARE.

clen 16 och 17 september en sådan mängd af de heliga foglarne, att vi inom den
korta tiden af två dagar kunde göra ett byte af öfver tjugu stycken. Skara efter
skara kom flygande från den midt emot liggande skogen för att på steppen fånga
gräshoppor, som för tillfället utgjorde deras uteslutande föda. Först sedermera
upptäckte vi orsaken till denna stora samling. Den midt emot belägna skogen var
delvis öfversvämmad, och af detta skäl hade de kloka foglarne utvalt den samma till
liäckningsplats, hvarigenom det var omöjligt att komma åt äggen. Ehuru jag bjöd
två mark (l kr. 80 öre) för hvarje ägg, kunde dock ingen af sudånerne förtjena
penningarne; marken i skogen var utan botten, men vattnet så grundt, att en båt icke
heller kunde användas. - Jag håller för troligt, att ibis verkligen fortär små ormar,
men är likväl af den meningen, att han icke inlåter sig med större och farliga ormar.
Under regntiden utgöres hans föda, om icke uteslutande, likväl öfvervägande af
insekter. Med spetsen af sin näbb upptager han från marken de minsta insekter och,
medan han formligen snattrar, afstryker han med största skicklighet från gräsen de
på dem sittande insekterna. Unga ibisar, som vi uppfostrade, matades först med råa
köttstycken och åto äfven mycket gerna denna föda, som de redan efter några få
dagar togo ur handen; under loppet af den första veckan åto de allt njutbart. Det
bröd vi gåfvo dem buro de regelbundet till vattnet, hvarur de i allmänhet helst
hemtade föda och som de efter ankors sed ständigt genomsnattrade. Likaså
genomsökte de äfven de finaste remnor och alla hål, grepo skickligt de der dolda djuren
med näbbspetsen, kastade dem upp i luften och fångade dem åter. Gräshoppor
utgjorde äfven deras älsklingsföda. Från första dagen af deras fångenskap uppförde
sig ungarne stilla, allvarligt och förståndigt; efter hand och utan att vi S3^sselsatte
oss mycket med dem blefvo de tama och förtroliga, kommo på kallelse och följde oss
slutligen genom alla rummen i huset. Om man sträckte handen emot dem, ilade de
genast fram för att undersöka, om något fans i den samma. Deras gång var
långsam och afmätt; innan de ännu kunde rigtigt flyga, utförde de dock understundom
höga och skickliga språng för att påskynda sina rörelser. Hela timmar kunde de
sitta på tarserna. Då de till en början hvarje afton inspärrades i en kista, gingo
de sedermera vid nattens inbrott af sig sjelfva in i clen samma hellre än att lata
drifva sig dit, ehuru det föll sig besvärligt för dem. På morgonen kommo de fram
med glädtigt skrik och genomvandrade hela gårdsrummet. I oktober hade de lärt
sig flyga och flyttade sig först upp på den låga gårdsmuren och derefter upp på
taket samt aflägsnade sig slutligen 200 till 300 steg från vårt qvarter, men återvände
alltid innan kort och lemnade sedan icke gården, utan besökte endast den
angränsande trädgården. På de gamla egypternes tid hafva de heliga foglarne sannolikt
fortplantat sig i ett tillstånd af half fångenskap; numera göra de detta icke sällan
i de zoologiska trädgårdarne, om de erhålla god vård. I Sudan förföljer man icke
ibis, ehuru hans smakliga kött väl lönar jagten. En tillfälligtvis fångad ibis ätes
för öfrigt gerna af infödingarne och beröfvas dessutom af de fria negrerne sina
upprispade skulderfjädrar, hvilka tjena dessa stammars krigare till en omtyckt
hufvud-prydnad.

Familjen Skuggfogellika (Scopiäce). - I Afrika lefva två slägten,
Skugg-foglar (S c opus) och Träskonäbbar (Balceniceps), som utmärka sig genom en tjock
näbb, kortare än hos föregående, med en stark, hakformigt böjd spets. Af
hvartdera slägtet känner man endast en art.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free