Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584 SNÄPPVADARE.
15 dagar, då honan för ut ungarne till ställen, som lofva föda. Till en början lägger
hon bytet framför ungarne, skyddar, leder och undervisar dem, utsätter sig i
fiendens åsyn utan betänkande for faran, och i tanke att kunna rädda de sina, griper
hon till de vanliga förställningskonsterna samt uttrycker sitt bekymmer genom
ängsligt skrik, medan hannen visserligen äfven skriker lifligt, men vida mera sällan än
honan äfventyrar sin säkerhet. Af rofdjur och roffoglar måste äfven rödbenan lida
mycket och icke minst af den äggen röfvande menniskan; dessutom förföljes hon af
jägare och fogelfängare, ehuru hennes kött icke är just synnerligen utmärkt. Fångna
rödbenor bli snart tama och bete sig på samma sätt som deras anförvandter.
Det tredje underslägtet af rnellansnäppor, Bäcksnäppor D a (Rhyacophilus),
har den rent hvita färgen på ryggsidan inskränkt till öfvergump och stjertrot. Hit
höra slägtets två minsta arter i Europa. G rop snäppa n (Totamis ocliropus) har
en kroppslängd af omkring 24 cm., hvaraf stjerten upptager 4 cm. Hon är på
hufvudet och manteln mörkbrun, på den likt oljefärg glänsande bottnen tecknad med
små hvita sidofläckar, hvilka på hufvudet ordna sig till strimmor; på halsen, strupen
och kraf van. är hon på hvit, i nacken på brunaktig botten tecknad med likformiga
längdstrimmor. Vingkanten är enfärgadt mörkbrun, guimpen, hakan och den öfriga
undersidan äro rent hvita. Stjertfjädrarna äro i rothalfvan hvita, i spetshalfvan
prydda med tre till fyra tvärgående band. Ögat är mörkbrunt, näbben grönaktigt
hornfärgad, i spetsen mörkare, foten grönaktigt blygrå. I höstdrägten äro de hvita
Häckarne mycket små och kräfvans sidor mörka. - Kärrsnäppan (Totamis glareola)
är märkbart mindre an föregående: hennes längd utfför 22 cm. De öfre delarne af
o o ~
kroppen äro grönaktigt svartbruna, alla fjädrarna på hufvudet och bakre delen af
halsen svagt hvitaktigt strimmiga, fjädrarna på ryggen grå- och hvitskyinliga samt
försedda med ljust blekgrå kanter. Halsen och kräfvan äro tecknade med smala,
mörka längdstrimmor på hvitaktig botten, gump, undre delen af bröstet och buken
äro rent hvita; stjärtfjädrarna hafva band ända till roten. Ögat är mörkbrunt,
näbben svart, foten gr ön gulaktig. I höstdrägt är kroppens öfversida ljusare brun med
rostgulaktigt hvita fläckar, undersidan på hals och kräfva strimmig och vågig.
Dessa båda snäppors häckningsområde utgöres af mellersta och norra Europa
äfvensom af mellersta och norra Asien, deras utbredningsområde åter sträcker sig
öfver nästan hela Europa, Asien och Afrika. Båda arterna föra ett undangömdt
lefnadssätt, men medan gropsnäppan föredrager små vattendrags buskbeväxta stränder,
slår kärrsnäppan sig helst ned i ensliga, stilla, dystra skogar, lika mycket om de
ut-gÖras af barr- eller löfträd. Båda snäpporna äro mycket behagliga foglar, prydliga
och behändiga i hvarje afseende, rörliga, med skarpa sinnen, kloka och försigtiga,
men icke egentligen skygga, så vida de icke gjort någon obehaglig erfarenhet. Då
de sitta, hålla de sig vågrätt, vagga ofta på kroppen liksom drillsnäppan, gå lätt
och väl, flyga utmärkt, svänga sig med största säkerhet genom trädens eller
buskar-nes grenar och utveckla under parningstiden nästan alla i familjen vanliga flygkonster.
Deras stämma är ovanligt hög och Ijudlig, men så ren och välljudande, att enskilda
toner nästan mäta sig med de bästa sångares. - Gropsnäppan anlägger sitt bo lika
väl på marken som i träden i gamla bon, som tillhört exempelvis ekorrar, dufvor,
skrikor och trastar, ja, bygger äfven i ihåliga träd ända till tio meter högt upp öfver
marken, men här alltid i vattnets omedelbara närhet. Det samma torde gälla om
kärrsnäppan, som efter min erfarenhet håller ännu mera till i träden än föregående,
ehuru, så vidt jag vet, ännu ingen bestämdt iakttagit, att hon bygger sitt bo uti
träd. Efter omkring 15 dagars rufning kläckas ungarne, och så snart de äro torra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
