- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
604

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BROCKFOGELVADARE.

Denna fogel är höttringen, som anträffas öfver nästan hela jorden, på kusterna af
Spetsbergen, Island och Skandinavien liksom i Grekland, södra Italien och Spanien,
i Nya Holland lika väl som i mellersta Amerika och Brasilien, i Egypten och på
Godahoppsudden, i Kina och i Indien, men öfver allt företrädesvis vid hafvet och
endast under vandringstiden, ehuru alltid mycket enstaka, vid inlandssjöar. Han är
således verldsborgare i ordets fulla bemärkelse. Höttringen (Strepsilas interpres;
fig. 226) är brokig af hvitt och svart samt på ryggsidan inblandadt rödt med en
f argfördelning, som kan synas af vår figur; färgen vexlar visserligen efter
årstiderna, men hakan är alltid hvit. Hans kroppslängd är omkring 23 till 24 cm.,
hvaraf stjerten upptager 6 cm. - I Skandinavien, på Island och Grönland
uppträda höttringarne från sista dagarne af april till midten af maj, men lemna dessa
trakter redan i slutet af augusti. Höttringen utmärkes af sin vackra drägt, sin
liflighet och sina lätta rörelser. Egentligen stilla ser man honom sällan; på sin höjd
drömmer han bort ett par minuter under middagstimmarne, sittande stilla på ett och
samma ställe. Under hela den öfriga dagen är han i ständig rörelse från morgonen
till efter solnedgången, ofta äfven under natten. Då han söker sin föda, går han
trippande omkring temligen långsamt, men han kan med mycket stor hastighet
springande tillryggalägga långa sträckor, ehuru han har för vana att ryckvis springa ett
stycke, derpå stanna stilla på en liten höjd och så på nytt springa ett stycke. Han
flyger med samma mästerskap som hans anförvandter, med pilens snabbhet, vänder
med mycken skicklighet och rör sig tätt öfver jorden lika säkert som i de högre
luftlagren. Han låter gerna andra större strandfoglar vaka för sin säkerhet, men
Öfvertager äfven sjelf, då han drifver omkring bland de mindre strandlöparne, en
varnares och väktares uppgift och förstår att ganska snart göra sig beaktad, ja, till
och med i viss grad åtlydd. Förföljelse gör honom i högsta grad skygg. Så länge
han är i rörelse, söker han sin föda, som utgöres af allehanda små hafsdjur, således
företrädesvis af maskar och späda musslor, hvilka han borrar fram ur sanden eller
förskaffar sig genom att omvälta stenar. Till boplats utväljer han helst små flacka,
sandiga öar eller ställen med kiselstenar vid stranden. Under häckningstiden synes
han här och der begifva sig längre in i landet, såsom t. ex. på Island. Boet, som
innehåller 4 ägg, utgöres af en med några få halmstrån torftigt beklädd fördjupning.
Fångna höttringar förekomma icke ofta; de trifvas dock, åtminstone vid mager föda,
några år och bli mycket tama.

Alla de öfriga medlemmarne af familjen hafva blott en liten, nästan förkrympt
baktå, hvars spets ej når marken, eller ock sakna de denna tå. Allra största delen
af dessa slägten hafva näbben kortare än öfriga delen af hufvudet, och bland dem
urskilja vi först en grupp, som har vingarne något trubbiga derigenom att de tre
första handpennorna eller ännu flera äro ungefår lika långa. Mellanfötterna hos alla
slägten inom denna grupp täckas af tydliga, tvärstälda plåtar.

Hos Viporna (Vanellus) finna vi en lång, spetsig tofs i nacken, och i deras
vingar är den första handpennan kortare än de närmast följande. Vår Vipa
(Va-nelhts cristatus, fig. 227) har öfre delen af hufvudet, f ramhalsen, öfre delen af
bröstet och halfva stjerten glänsande djupsvarta; mantelns fjädrar äro mörkgröna,
skimrande af blått och purpur; halsens sidor, undre delen af bröstet, buken och
stjert-fjädrarnas rothalfva äro hvita, några af de öfra äfvensom de undra stjerttäckfjädrarna
äro mörkt rostgula; hufvan består af långa, smala fjädrar, som bilda en dubbel spets.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free