- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
632

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BROCKFOGELVADARE.

drägt, då de utkläckas, är svart. - Hela Europa upp till mellersta Sverige, mellersta
och norra Asien utgöra kärrhönans häckningsområde, i södra Europa, norra och mellersta
Afrika äfvensom södra Asien har hon sina vinterherbergen. Hon infinner sig aldrig
före midten, merendels först under de sista dagarne af april på häckningsplatsen och
börjar redan i slutet af augusti, likväl mera allmänt först senare, att åter vandra
söder ut, hvarunder hon färdas om natten, så mycket som möjligt till fots. Till
sommarvistelseort väljer hon helst fuktiga, af många grafvar genomskurna och med
starr be växta ängar, och knappt mindre gerna egentliga träsk eller kärr, men aldrig
bräddarne af fria vattenytor. I skydd af de döljande gräsen lefver hon sitt fördolda
lif. Om dagen är hon obetydligt i rörelse, mot aftonen blir hon lifligare, och under
hela natten är hon i full verksamhet. Får man tillfälle att bespeja henne, så ser
man att hon väsentligen har samma rörelser som kornknarren, antager samma
hållning som denne: hon står, går, springer, vadar och flyger liksom denne, vipparmed
stjerten vid fara o. s. v. Endast i ett afseende synes hon vida öfverträffa sin
frände: hon simmar och dyker utmärkt och lika gerna som uthålligt, med upplyft
stjert och vid hvarje simtag nickande med hufvudet, hvarför hon just i detta
afseende synes högeligen behaglig. - Om andra oförargliga foglar bekymrar hon sig
efter allt utseende alldeles icke. men torde likväl vid anblicken af små vadares bon
svårligen förneka sin familjs roflystnad, ty hennes föda är i det väsentliga den samma
som kornknarrens. - Boet är ett groft, löst flätverk af vass och starr eller säf, och
beklädes i sitt inre af grässtrån och andra finare ämnen, står regelbundet på föga
tillgängliga, ofta rundt omkring af vatten omgifna ställen, hvilka på intet sätt ådraga
sig blickarne, på och mellan starren eller grässtråna, och döljes under tidens lopp
afsigtligt ännu bättre derigenom, att honan oupphörligt nedböjer de omgifvande
grässtråna mot hvar andra, så att till och med kärrhökens skarpa öga icke kan upptäcka
fogeln, som rufvar under det gröna hvalfvet. I slutet af maj eller under de första
dagarne af juni pläga de 9 till 12 ägg, hvilka bilda en kull, vara lagda. Hannen
tyckes taga föga del i rufningen och icke heller bekymra sig om ungarne, utan
öfverlemna hela omsorgen åt honan. Efter tre veckors hängifvet rufvande kläckas ungarne,
som i sin svartulliga dunbeklädnad lemna äggen och så snart de hunnit bli torra
springa sin väg med modern.

Ännu behagligare är den äfven hos oss stundom förekommande Lilla
kärr-hönan (Phalaridium parvum) med en längd af 19 till 20 cm., hvaraf stjerten
upptager 5 cm. Ryggsidan är på olivbrun botten tecknad med djupsvarta spolfläckar
och enstaka hvita småfläckar, ansigtet och hela undersidan äro askgråblå. Ögat är
af brännande röd färg, näbben vid roten högröd, på midten grön, i spetsen gul,
foten lifligt grön. Hos honan är öfversidan, med undantag af den svarta, hvitfläckiga
midten af ryggen, olivbrungrå, strupen hvit, bröstet rostgulaktigt grått. - Lilla
kärrhönan bebor från södra Skandinavien söder ut hela Europa äfvensom mellersta Asien
från Ural till Sinel och besöker på sin vandring andra länder, i hvilka hon icke rufvar.
Redan i augusti, senast i september anträder hon vinterfärden och undandrager sig
iakttagelse vanligen ännu bättre än föregående art, men alla, som varit nog lyckliga
att gifva akt på henne i det fria, kunna icke nog prisa henne. »Då den oförargliga
varelsen hör menniskor tala högt nära eller på sjön», säger Naumann, »framkommer
hon stundom ur sitt gömsle, ställer sig, vanligen åt vattensidan, på simmande
näckrosblad eller någon annan simmande liten Ö helt djerf i det fria och helsar dem med
gält skrik,» Lilla kärrhönans föda utgöres af allehanda i eller på vattnet lefvande
insekter eller deras larver, i vass och säf lefvande skalbaggar, dagsländor, flugor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0652.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free