Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖBHÖXS. 635>
oss representeras detta slägte af Rörhönan (Gallinula Moropus), som, oaktadt sin
enkla drägt, är särdeles vacker. Fjädrarna äro på manteln och bakre delen af ryggen
mörkt oljebruna, for öfrigt mörkt skiffergrå, i ljumskarne hvitfläckiga och på
undergumpen rent hvita. Ögat har rundt omkring pupillen en gul, dernäst en svartgrå
och ytterst en röd ring; näbben är vid roten lackröd, i spetsen gul, foten gulgrön.
Längden utgör 31 cm,, hvaraf stjerten upptager 6 cm. - Rörhönan är en i alla
verldsdelar inhemsk fogel, som uppträder i ständiga afarter, och är allmän öfver allt
i Europa med undantag af den höga norden; i Sverige, der hon blott träffats i
södra delen, är hon dock sällsynt; i Tyskland är hon flyttfogel, infinner sig i slutet af
mars och drager åter bort i oktober, sannolikt parvis och väl merendels till fots,
men stundom öfvervintrar hon der. På våren ankomma vanligen båda makarne
under samma natt till den dam, der de skola häcka, eller ock komma de, ehuru
undantagsvis, kort efter hvar andra. Små dammar, hvilkas bräddar äro beväxta med säf
eller starr eller åtminstone täckta af vass och buskar och delvis rika på simmande
vattenväxter, utgöra rörhönans käraste vistelseorter. Finnas flera dammar i granskapet,
så besöka de stridslystna hannarne hvar andra för att utkämpa en dust. »Synes oss»T
säger Liebe, »svanen vara en sinnebild af stolt majestät, så är rörhönan en
sinnebild af behagfull rörlighet. Begåfvad som knappt någon fogel, dyker den rödpanuade
rörhönan lika skickligt som hon flaxar omkring i vass och rör. Om dagen simmar
hon lätt och prydligt, nästan såsom en måse, omkring mellan näckrosor och
grod-nate, vippande uppåt med den korta stjerten; om aftonen och natten går hon gerna
upp i vassen och gör detta så skickligt genom att på en gång ined de långa tårna
omfatta tre eller fyra stänglar, att man knappt är i stånd att förnimma det häraf
förorsakade ljudet. Skrämmes hon, löper hon flaxande bort öfver vattenväxternas
simmande blad eller dyker hon och tyckes alldeles hafva försvunnit ur dammen.»
Hotar fara, ror hon med tillhjelp af sina vingar hastigt bort under vattenytanr
kommer ett ögonblick upp för att hemta andan, men sträcker endast upp näbben
och ror strax vidare. Hennes flygt är matt, tungt flaxande, icke hastig, går nästan
rakt fram och vanligen tätt öfver vattnet; först då hon uppnått en viss höjd, blir
flygten lättare; dervid utsträcker hon hals och ben. »Hon eger», säger min faderr
»en synnerlig förmåga att dölja sig. Der endast föga vass finnes, kryper hon så väl
undan, att det är omöjligt att finna rätt på henne. En gång sköt jag på eri
rörhöna i en dam, i hvilken endast några få grästufvor funnos och som knappt hade tolf
steg i diameter. Hon försvann ögonblickligen vid skottet. Vi läto en god jagthund
flera gånger genomsöka den lilla dammen, men förgäfves. Slutligen aftog en mig
åtföljande jägare kläderna och genomletade med händer och fötter den lilla och
grunda dammen, men kunde icke finna ett spår af rörhönan. En annan, som
försvann på samma sätt, varseblefvo vi efter långt sökande på vattnets botten, hvarest
hon med fötterna fasthöll sig vid gräset. Vi grepo henne då med handen.» Boet
står vanligen i en vasstufva på de nedböjda bladen eller mellan flera tufvor på
sjelfva vattenytan, mera sällan på en något torrare liten upphöjning i vassen. Små
träbitar, brädlappar, ankhus och dylikt användas gerna, förutsatt att de flyta på
vattnet. Båda könen bygga till sammans boet, stundom med sorgfällighet, men vanligen
oordeutligt. Så väl torra som friska vass-strån lagras öfver hvar andra och
sammanflätas upptill likt en korg. Boet bildar en skålformig fördjupning. Så snart boet
blifvit fulländadt, börjar honan lägga sina 7 till 11 ägg. Båda könen rufva 20 till
21 dagar, men hannen intager honans plats endast så länge hon söker sig föda. De
utkläckta ungarne stanna omkring 24 timmar i boet, föras derefter ut i vattnet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
