- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
637

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOTHÖNS. 637

i oktober och november åt södern och öfvervintra^ der hon finner öppna
vattensamlingar, stundom äfven i Tyskland. Såsom hennes simfötter utvisa, uppehåller sig
sothönan mera i vattnet än på land, hvilket hon likväl icke sällan beträder, särdeles
under iniddagstimmarne, för att hvila ut och putsa sina fjädrar. Hennes fötter äro
förträffliga åror, ty hvad som brister simflikarne i bredd ersattes fullkomligt af
tårnas längd. I dykning täflar hon med inånga simfoglar, stiger ned till betydligt djup
och ror med vingarnes tillhjelp långa sträckor under vattnet. Hon flyger något bättre
än rörhönan, men likväl illa nog, hvarför hon också sällan beslutar sig för att flyga.
Innan hon höjer sig, tager hon en lång sats, i det hon flaxande springer fram på
vattnet och slår fötterna så häftigt mot vattenytan, att man på långt håll kan
förnimma det plaskande, som förorsakas häraf. Under häckningstiden håller sig hvarje,
par till ett bestämdt område och tål inga grannar inom det samma, men så snart
rufningsbestyret blifvit slutadt, slå sig familjer och föreningar till hopa och växa till
otaliga skaror, hvilka i vinterherbergena stundom bokstafligen betäcka oöfverskådliga
sträckor af de på föda rikare sjöarne. Men äfven här tåla dessa sällskap icke gerna
andra simfoglar bland sig och söka i synnerhet att bortjaga änderna.
Vatteninsekter, deras larver, maskar, små skaldjur och alla slags växtämnen, som hon finner i
vattnet, bilda sothönans näring. Der sothönan nedsatt sig vid mindre dammar,
börjar hon strax efter sin ankomst bygga bo. Vid större vattendrag, hvarest flera
par lefva, måste hon först utkämpa mången strid, innan hon kommer i besittning
af ett bestämdt område. I lutande ställning, smällande med näbben och slående
denna i vattnet, simma kämparne mot hvar andra, lyfta sig plötsligt och använda
nu hvarje vapen, hvaraf de äro i besittning, såsom näbben till att hacka med,
vingarne och fötterna att slåss med, till dess den ena anträder återtåget. Boet står
regelbundet åt vattensidau i eller invid vassen, ofta på nedböjda rörstänglar och
dylikt, men lika ofta simmar det på sjelfva vattenytan. Det sammansättes af gammal
rörstnbb och halm, men dess öfra lager bildas af något bättre valda ämnen, säf,
tunna vass-strån, små gräsståud och gräs vippor, hvilka ämnen stundom med
sorgfällighet bearbetas. Vid midten af maj finner man de 7 till 15 äggen fulltaliga i
boet; efter 20 eller 21 dagars rufvande utkläckas de näpna, med undantag af det
eldröda hufvudet svartduniga ungarne ur äggen och foras i vattnet omedelbart efter
det de blifvit torra. De uppehålla sig till en början mycket i vassen äfvensom på<
säkra ställen i land; om natten återvända de vanligen till boet, men småningom
aflägsna de sig allt mera från de gamla och hafva redan gjort sig sjelfständiga innan
de ännu blifvit flygfärdiga. - Ehuru sothönans kött smakar ännu sämre än hennes
slägtingars, jagas hon likväl här och der med ifver. »Då», säger Naumann,
»vid slutet af september tusental af dessa foglar samlat sig på stora, från rör och
vass fria dammar, fördelar sig ett antal skyttar i tolf till tjugu båtar, hvilka i bästa
ordning långsamt ros mot den svarta skaran. Till en början flaxar endast då och
då en enstaka sothöna bort på vattenspegeln, men snart blir hela svärmen orolig,
då den ser sig drifven i trångmål, och rörelsen blir allmännare; slutligen höja sig
alla för att flyga, och det plaskande, hvaraf uppfiygteu föregås, gör ett buller, som
påminner oni dånet af ett aflägset vattenfall. Då sothönsen icke kunna förmå sig
att flyga öfver land, flyga de en och en öfver båtarne, och de, som icke härvid
nedskjutas af jägarne, sänka sig två- till trehundra steg från båtarne åter midt i
vattnet. De dödade hopsamlas och båtarne ordnas till ny jagt, till dess slutligen de
förskrämda foglarne flyga högt upp i luften och aflägsna sig. För skyttar, som äro
roade af mycket skjutande och mycket dödande, är denna jagt ett stort nöje.» För

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0657.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free