Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642 ANDFOGLAR.
förirrar han sig blott, uppehåller sig vid dem endast en kort tid och försvinner åter.
Deremot ser man honom ofta i sjelfva hafvet, naturligtvis blott på grunda ställen,
som tillåta honom att röra sig på vanligt sätt. Han räknas till strykfoglarne, men
synes stryka så regelbundet, att det må hända kan kallas vandringar. Den som i
likhet med mig sett tusentals flamingoer förenade, instämmer helt visst i öfriga
iakttagares ha D ryckning, hvilka haft den lyckan att njuta af ett så storartadt skådespel.
»Om man», berättar Cetti, »på morgonen blickar från Cagliari ut mot sjöarne,
tyckas dessa omgifvas utaf en dam af röda tegelstenar, eller ock tror nian sig se en
stor mängd röda blad simma på ytan. Men detta är flamingoerna, hvilka derstädes
stå uppstälda i långa rader och med sina rosenröda vingar framkalla denna villa.
Med skönare färger smyckade sig aldrig morgonens gudinna, af högre glans strålade
aldrig Paestus’ rosengårdar än färgprakten på flamingons vingar. Det är ett lifligt,
brännande rosenrödt, rodnaden hos nyss utspruckna rosor. Grekerne uppkallade
fogeln efter färgen på han sviogtäckfjädrar, romarne behöllo namnet, och fransmännen
tänkte endast på de röda vingarne, då de kallade fogeln ’flamant’.» Jag skall aldrig
förgäta det första intrycket, som flamingoerna gjorde på mig. Jag skådade ut öfver
den vidsträckta Mensalehsjön och såg tusen och åter tusen, bokstafligen
hundratusentals foglar i och kring den samma. Men blicken stannade vid en lång eldlinie af
underbar, obeskriflig prakt. Solljuset spelade med de bländande hvita och rosenröda
färger, som tillhörde de denna linie bildande foglarne, och de härliga färgerna fingo
lif. Uppskrämd flög hela massan upp, och af virrvarret af lefvande rosor ordnade
sig ett långt, väldigt tåg i tranornas viggform, och nu drog eldlinien fram på den
blåa himmelen. Det var ett ögonblick af förtjusning! Småningom sänkte sig
foglarne åter och uppstälde sig å nyo på vanligt sätt, så att man åter kunde tro sig
hafva framför sig ett talrikt regemente. Kikaren lär oss, att flamingoerna icke bilda
en linie i ordets strängaste mening, utan endast stå på något afstånd bredvid hvar
andra; men då man ser dem från längre håll, synas de alltid såsom en väl ordnad
härskara. Dylika sällskap undvika med nästan ängslig omsorg att närma sig ställen,
som skulle kunna bli farliga för dem. De fiska i fritt vatten, som tillåter dem att
blicka omkring sig åt alla sidor, och vakta sig i synnerhet för vass-snår. Både i
vattnet och på land antaga de de sällsammaste ställningar. Den långa halsen slingras
på ett egendomligt sätt och lägges, såsom min broder förträffligt återgifver det, »liksom
i knutar» framför bröstet; hufvudet böjes derefter åt ryggen och döljes under
vingarnes skulderfjädrar. Ena benet uppbär dervid regelbundet kroppstyngden, medan det
andra antingen sträckes snedt bakåt eller hopviket drages intill buken. I denna
ställning plägar flamingon sofva; den är utmärkande för honom. Då han fiskar,
vadar han omkring i vattnet och böjer sin långa hals så långt ned, att hufvudet
kommer i samma plan som fötterna, hvarigenom näbben och särskildt öfvernäbben kan
intryckas i gytjan. På detta sätt undersöker han vattendragens botten, rör sig
dervid med små steg framåt eller baklänges och öppnar och sluter omvexlande näbben
under motsvarande rörelser af tungan. Genom trampande med fötterna bringas de
små vattendjur, af hvilka han lifnär sig, i rörelse. Till sin gång påminner
flamingon om de högbenta vadarefoglarne, utan att dock likna dem, ty hvarje stork,
hvarje trana, hvarje häger går på ett helt annat sätt än en flamingo. Stundom
använder han näbben såsom ett stöd, men endast då han med sammaiivikna ben hvilar
eller ligger på marken och hastigt vill resa sig. Har han väl rest sig, så springer
han temligen hastigt. Innan han flyger upp, rör han sig icke sällan till hälften
flygande, till hälften springande på vattenytan, visserligen icke med samma färdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
