- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
670

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

670

ANDFOGLAR

Dock veta vi, att hon äter allehanda små maskar, insekter och insektlarver, fisk och
grodroia, mindre fiskyngel och sötvattensnäckor samt icke heller försmår späda
växtämnen. Mer än andra änder är hon om nätterna sysselsatt med att söka sin föda.
Om dagen hvilar hon sig gerna på sandiga ställen på stranden, antingen stående på ett
ben eller liggande på buken. Hon sofver äfven företrädesvis under middagstimniarne,
men med skymningens inträdande blir hon liflig. - »På vattnets friare och djupare
ställen», säger Naumann, »ser man de förälskade hannarne täfla om honorna och
dervid dugtigt slåss, alldenstund vanligen flera fria till en och samma och hon ofta
tager till flykten, förföljd af alla sina friare, högt upp i luften, hvarest hon så länge
jagas, till dess hon gifver sig åt en af dem, hvilket emellertid först sker, då hon
alldeles uttröttad åter störtat ned i vattnet.» Jagten slutar, då alla parat sig, men
ännu förföljes hvarje hona, så snart hon någon gång lemnar boet, af alla hannar,
hvilkas honor upptagas af rufningen. »Med den äktenskapliga troheten», fortsätter
Naumann, »är det icke särdeles bevändt äfven hos dessa änder. Vi sågo några gånger
en skedandrake blanda sig bland gräsandhaiinar, hvilka förföljde en hona af sin art,
och jemte dessa så häftigt förfölja henne, som hade alla varit skedänder.» På fångna
skedänder har jag ofta iakttagit slik förvirring, och i synnerhet hafva hannarne visat
mycken förkärlek för spjutandhonor. Aggen äro 7 till 14 och rufvas af modern med
varm hängifvenhet. Hon kan likväl icke fördraga att hon stores under rufningen
och öfvergif ver vanligen äggen, om hon vid rufningstidens början bortskrämmes från
dem. Enligt Naumann varar häckningstiden 22 till 23 dagar. Ungarne hafva på
omkring fyra veckor slutat att växa. Deras kött är utmärkt, men äfven köttet af
gamla foglar är ganska godt.

Dykänderna (Fiiliyiilince) bilda den fjerde underfamiljen, som räknar
omkring 30 arter och kännetecknas af kort, bred och klumpig kropp, kort och tjock
hals, stort hufvud och medelmåttigt lång, vanligen bred näbb; fötterna stå vanligen
långt till baka under kroppen, skenbenen omslutas till största delen af bukens hud,
och mellanfötterna äro korta, från sidorna mycket sammantryckta. Framtårna äro
långa och förenas af stor simhinna, hvilken på visst sätt fortsattes på baktån i form
af en s. k. flikhinna, som dock egentligen är att betrakta såsom den från båda sidor
till en bred Imdkant platt nedtryckta sulan. Stjerten är af medellängd eller kort
men bred och består af 14 till 18 styfva pennor. - Till följd af deras skicklighet i
att dyka föredraga dykänderna friare och djupare vatten framför grundare eller med
plantor beväxt. De flesta lefva i hafvet, men uppsöka vanligen under
fortplantningstiden sötvattensamlingar, i hvilka åter andra arter tillbringa största delen af sitt lif.
De äro mer än de föregående andfoglarne bundna vid vattnet. Till följd deraf att
deras fötter stå så långt bakåt, nödgas de antaga en mycket upprätt hållning för att
hålla kroppen i jemvigt på land; deras gång är derför endast ett klumpigt vaggande,
som man knappt ens kan benämna med detta namn, och synes äfven vara
synnerligen tröttande. Äfven flygten anstränger dykänderna i högre grad än andra
andfoglar, ehuru de, då de väl flugit upp, ila fram hastigt nog med snabba vingslag.
Men med så mycket större färdighet röra de sig i vattnet. Med den breda,
jemförelsevis tunga bålen djupt nedsänkt, så att endast en smal strimma af ryggen står
öfver vattnet och stjerten släpar på vattenytan, rö de mycket hastigt med kraftiga
stötar af de med breda simhinnor försedda fötterna, och om de vilja begifva sig ned
på djupet, är en enda kraftig stöt af fötterna, på samma gång stjerten kastas uppåt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free