Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682 LÅNGVINGADE SIMFOGLAR.
foglarne med näbb af halfva hufvudets längd, hård, rak eller på öfre kanten blott
svagt böjd. Öfvernäbben bildar icke någon hake i spetsen, men undernäbben böjer sig
något litet framåt. Fötterna äro små, låga; framtårna förenas genom kort, ofta djupt
utskuren simhinna och hafva föga böjda, temligen skarpa klor. Vingarne äro mycket
långa, smala och spetsiga, med första vingpennan längst; stjerten är af medellängd,
mer eller mindre djupt klufven, och bildas af tolf pennor; fjäderdrägten är tätt
åt-liggande, mjuk, och i den samnia herska företrädesvis ljusblågrått, svart och hvitt;
den vexlar föga eller alldeles icke efter kön, men förändras i väsentlig mån efter
årstid och ålder. - Tärnorna, af hvilka man känner öfver femtio arter, bebo alla
trakter af jorden, lefva vid haf och vid sötvatten samt följa på sina vandringar
kusterna eller flodernas lopp. Några arter föredraga den flacka, kala hafsstranden,
andra åter växtrika vattendrag; några få slå sig företrädesvis ned i sydliga kustskogar.
– Alla arter äro ytterst oroliga, rörliga foglar, som från solens uppgång till dess
nedgång nästan oafbrutet äro i verksamhet. Natten tillbringa de liggande på
stranden, om dagen flyga de nästan oupphörligt omkring i luften. Då de sitta, hålla de
kroppen vågrätt eller framtill något litet sänkt, så att de långa, sabelformiga vingarne
med sina spetsar ligga högre än det indragna hufvudet, hvarför de också endast då
de hvila på upphöjda föremål, stenar, pålar och dylikt, synas något mera tilltalande;
då de gå, röra de sig trippande och tillryggalägga derför endast korta sträckor; då
de simma, flyta de visserligen som kork på grund af sin lätthet, men förmå icke
klyfva vågorna; under flygten utveckla de deremot en beundransvärd rörelseförmåga.
Då de icke hafva någon brådska, röra de vingarne med långsamma slag och glida
ostadigt fram i en mjuk våglinie, men vilja de skynda sig, öka de vingslagens kraft
och jaga då med största hastighet genom rymden. Under lugn väderlek ser man
dem äfven utföra de vackraste svängningar och kretsar, hvaremot de vid häftig blåst
beständigt kämpa mot vinden, emedan de eljest ofelbart skulle gripas af denna och
slungas till baka såsom fjädervippor. Vanligen ser man dem flyga fram lågt öfver
vattnet, än stigande, än sänkande sig; plötsligt skjuta de ned i sned rigtning med
tätt indragna vingar och sänka sig så djupt i vågorna, att nästan hela kroppen
försvinner för blicken; härpå arbeta de sig åter upp, rycka på vingarne för att afskaka
vattendropparne och börja åter leken på nytt. På detta sätt tillryggalägga de under
dagens lopp ganska betydliga sträckor, ehuru de endast ogerna aflägsna sig långt
från ett och samma ställe, utan snarare allt jemt på nytt återkomma till
utgångspunkten. Deras stämma är obehagligt skrikande. Bland sinnena stå syn och hörsel
afgjordt högst. Ett aktgifvaude på deras andliga förmögenhet er visar, att de äro lika
försigtiga och skygga som oroliga och rastlösa och knappt kunna undvara sällskap
af andra af sin art, men det oaktadt med ogunstiga blickar betrakta allt, som
förvärf vas af de öfriga, hvarför de också skyndsamt och med skenbar nyfikenhet flyga
till stället, så snart de se en annan störtdykare arbeta eller också blott ett ljust
föremål på samma sätt som denne falla ned ur höjden i vattnet. Hela deras diktan och
traktan äro sålunda endast rigtade på att förvärfva byte, och allting annat bekymrar
dern endast så till vida som det kan gynna eller inskränka deras förvärf. De inlåta
sig visserligen ofta i sällskap med andra foglar, men visa dock aldrig någon
tillgifvenhet för dessa, hvaremot de sins emellan hålla tillräckligt till sammans för att falla
öfver hvarje gemensam motståndare och efter bästa förmåga strida för allas väl.
Båda makarne hålla troget till sammans och älska varmt och innerligt sin afkomma,
utsätta sig äfven, med bortläggande af sin vanliga försigtighet, utan betänkande för
ögonskenlig fara, då ägg eller ungar hotas. - Fisk och insekter bilda deras föda;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
