Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696 STOKMFOGLAR.
torde det utpressade bytet svårligen utgöra hufvuddelen af vanliga labbens föda,
såsom man skulle kunna tro; ty lika ofta som man iakttager honom förföljande andra
foglar, ser man honom sysselsatt öfver kärr eller på hafsstränder, på förra stället
jagande lemlar eller plockande allehanda kryp och bär, på senare stället åter
uppsökande af vågorna uppkastade hafsdjur. Omkring midten af maj infinner sig äfven
vanliga labben på fasta landet, på tundran, for att rufva. På en större mosse kan
man få se femtio till hundra par, men hvarje enskildt par har åt sig utstakat ett
bestämdt område, som det försvarar mot andra par af arten. Boet står på en liten
kulle i mossen och är en enkel men väl glättad fördjupning i kullens topp. Äggen
anträffas sällan före midten af juni. Enligt Naumann lär vanliga labben aldrig
lägga flera än 2 ägg, men jag kan försäkra, att jag mer än en gång funnit 3 ägg
i boet. Äggen ätas lika gerna som måsarnes och äro lika smakliga. Endast lapparne
jaga labben för köttets skull och fånga honom på krokar med ett stycke fisk eller
fogelkött till bete.
Tredje flocken: Stormfoglar (Tubinares*),
Stormfoglarne skilja sig från öfriga hafsfoglar och från andra foglar i
allmänhet derigenom, att deras näshålor fortsättas på öfvernäbben i hornartade rör. Detta
enda kännetecken är tillräckligt for att säkert igenkänna dem. Öfvernäbben är
nedböjd öfver undernäbben i en stark hake, de låga fötterna hafva långa tår med stora
simhinnor, vingarne äro långa eller mycket långa och då exempellöst smala, stjerten
är kort, rakt afskuren, svagt afrundad eller gaffelformiga klufven, fjäderdrägten
mycket tät och merendels af dyster färg. Omkring etthundra arter Stormfoglar äro
beskrifna; de bebo jordens alla haf och föra ett mycket likartadt lefnadssätt.
Familjen Albatrosslika (Diomedeidae) omfattar 10 kända arter, hvilka
visserligen icke kunna betraktas såsom flockens ädlaste medlemmar, men hvilka vi här
likväl gifva första rummet. De utmärkas af stor, kraftigt byggd kropp, kort, tjock
hals, stort hufvud, en väldig, lång, stark, på sidorna sammantryckt, framtill med en
kraftig hake beväpnad, skarpkantad näbb, som på ryggen är något inböjd, på
underkanten mer eller mindre rak och hvars näsborrar sluta i korta, åt sidorna något från
hvar andra aflägsnade rör, från hvilka temligen djupa fåror löpa mot spetsen, korta
men starka fötter med tre tår och stora simhinnor, mycket långa och ytterst smala
vingar med starka och långa vingpennor, af hvilka den första är längst, men de
öfriga hastigt aftaga i längd inåt kroppen och på öfver- och underarmen knappt nå
utöfver täckfjädrarna, en af 12 fjädrar bestående, kort, än rakt afskuren eller sakta
afrundad, än tillspetsad stjert, en utomordentligt rik och tät fjäderdrägt med rikt
dun och af föga liflig färg, som tyckes vexla något efter kön och ålder, må hända
äfven efter årstiden.
Albatrossen, af sjömännen kallad »Kapfår» (Diomedea exulans, fig. 254), är
med undantag af de svarta vingpennorna rent hvit, i yngre ålder än mer, än mindre
spräcklig af mörkbrunt på hvit botten och tecknad med band af samma färg. Ögat
är mörkbrunt, det nakna ögonlocket blekgrönt, näbben fint nejlikerödhvit, mot
spetsen gul, foten rödaktigt gulhvit. Längden är enligt Bennett 116 cm., vingarnes
* D. ä. med rörformiga näsborrar försedda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
