Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DYKARESTORMSVALOR. 703
öfver 20 arter, lemna hafvet endast då de skola rufva, men närma sig likväl oftare
och mera än föregående intill land och komma exempelvis icke sällan in i hämnarne.
Vanligen hålla de sig till sammans i flockar af 8 till 20 stycken, hvilka jaga
gemensamt, dervid följande en viss stråk, men under rufningstiden samla de sig i stora
skaror, som formligen kunna betäcka enstaka öar. Deras föda består hufvudsakligen
af fisk och bläckfiskar. I enlighet härmed finner man icke i deras mage någon
trä-nig vätska såsom hos stormfoglarne. De fånga sitt byte dykande eller simmande.
Bland de arter, hvilka bebo de europeiska kusterna, är D}^karestormsvalan
(Nectris anglorum) den mest käuda. Den gamla fogeln är ofvan gråbrunaktigt
svart, på undersidan rent hvit. Längden är 36 cm., hvaraf stjerten upptager 8 cm.
- Hon bebor norra delen af Atlantiska hafvet med inbegrepp af Medelhafvet och
förekommer äfven då och då i Östersjön. Jag känner ingen hafsfogel, som far fram
med sådan häftighet som denna. Icke sällan ser man dykarestormsvalan simma lugnt
och från vattnets yta dyka ned i djupet, men vanligen visar hon sig flygande.
Under sin flygt sväfvar hon egentligen icke, utan skjuter fram öfver vågorna och flyger
genom dem. Hon jagar fram med utbredda vingar, drifver fram kroppen genom flera,
ofantligt hastigt på hvar andra följande, jag skulle vilja säga surrande vingslag,
vrider och vänder sig icke blott åt sidorna, utan äfven uppåt och nedåt, så att man
ömsom får se hennes mörka öfra, ömsom hennes ljusa undersida, och följer antingen
vågorna, höjande sig öfver deras berg eller sänkande sig i deras dalar, eller flyger
hon plötsligt upp till ungefär 3 meters höjd öfver vattnet och störtar sig i sned
rigtning ned och försvinner i det samma, ror ett godt stycke i väg, liksom pingvinerna,
samtidigt rörande vingar och ben, och flyger ur vattnet åter upp i luften endast för
att hemta andan, emedan hon genast åter försvinner. Dykarestormsvalan infinner
sig för att rufva i temligen stor mängd på S:t Kilda eller andra af Hebrideruas öar
och på Färöarna i början af maj, enligt infödingarnes försäkran endast om natten,
under hvilken tid vår fogel egentligen lär vara i verksamhet. I likhet med många
dykare gräfver hon med näbb och klor djupa rör i torflagret, som täcker hennes
ruf-ningsplatser, och dessa rör hafva stundom en längd af en meter samt likna mera en
kauinbyggnad än ett fogelbo. I dessa hålors bakgrund utvidgas byggnaden något,
men ett egentligt bo bygges icke, utan äggen läggas på marken eller ock endast på
några grässtrån. En af föräldrarne stannar alltid i hålan, äfven sedan ungen redan
krupit ur ägget. Ehuru ungen rikligen födes af båda föräldrarne, lär han dock växa
långsamt och först efter flera månader kunna lemna hålan och flyga ut på hafvet.
Till dess är han så fet, att centimetertjockt späck betäcker bröstet, hvarför han är
en läckerhet för invånarne.
Fjerde flocken: Årfotade simfoglar (Totipalmatce*).
De årfotade simfoglarne hafva endast en aflägsen likhet med andra simfoglar,
från hvilka de skilja sig icke allenast genom sina simfötter, utan äfven genom
kroppsbyggnadens hela pregel. Några påminna om de långvingade simfoglarne, andra åter
kunna jemföras med vissa dykare, men verklig frändskap hafva de hvarken med de
ena eller andra. Flocken innehåller endast en familj:
* D. ä. helt och hållet (mellan alla fyra tårna) försedda med simhud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
