Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROPIKFOGLAR. HAFSSULOR. 705
afsmalnande svart tygelstrimma; handpennornas ytterfan är svart, de bakre
armpennorna äro svarta med hvita kanter; stjertfjädrarna, med undantag af de mellersta,
med hvita spolar försedda pennorna, äro hvita med mot roten svarta skaft. Längden
utgör, med inräknande af de båda 50 till 75 cm. långa, i senare fallet med omkring
60 cm. utöfver de öfriga stjertfjädrarna förlängda mellersta stjertpennorna, omkring l m.,
men dem förutan 40 cm. - Vanligen ser man tropikfogeln i rörelse om dagen och
i närheten af kusterna; motsatsen i båda hänseendena kan likväl inträffa.
»Tropik-foglarne», säger Bennett, »tillhöra obetingadt verldshaf vens vackraste foglar, och
då solen spelar på deras praktfulla fjäderdrägt, måste de uppväcka allmän beundran.
De äro till sitt väsende lika älskvärda som behagliga i sin flygt, och det är en
verklig fröjd att iakttaga deras flygkonster. Fartygen synas ofta väcka deras
uppmärksamhet; de nalkas intill dem och omkretsa dem, sänka sig från de högre luftlagren
allt lägre och lägre i skruflinier och stanna tid efter annan på en ringa höjd
skakande på vingarne samt slå sig till och med, ehuru sällan, ned på rårna. Om de
icke oroas, följa de fartyget på detta sätt ofta hela dagar, till dess att detta
slutligen öfverskrider deras utbredningskrets eller de af någon annan orsak öfvergifva
det samma. Sin hela rörelseförmåga utveckla de vid fiskfångst. I likhet med de
stora tärnorna hålla de sig, skakande på vingarne, öfver ett och samma ställe, spana
sorgfälligt nedåt och störta sig sedan plötsligt med indragna vingar i nästan lodrät
rigtning ned på vattnet, alltid med sådan häftighet, att de försvinna under dess yta,
nedsjunka fotsdjupt och nödgas kraftigt arbeta med vingar och ben för att åter
komma upp.» - Deras föda består uteslutande af fisk och andra högt upp mot
vattenbrynet simmande hafsdjur. N ut t al försäkrar, att man ganska ofta ser dem jaga
flygfiskar med stor skicklighet; Bennet t fann i deras mage äfven återstoder af
bläckfiskar. - Rufningstiden synes vara olika allt efter rufningsöarnas olika läge. Enligt
Bennett begynner rufningen i Australiens närhet i augusti och september, enligt
Wedderburn och H ur d is på Bermudaöarna i mars och april, enligt Heuglin i
Röda hafvet i juni och juli. Till boplatser föredragas öar, hvilka ligga fjerran från
menniskornas närhet. Man liar iakttagit, att der de icke oroas, lägga de sina ägg
helt enkelt på marken, merendels under buskar, hvaremot de på besökta öar alltid
välja hålor eller bergskrefvor. Honan lägger endast ett ägg. Båda könen rufva med
största hängifvenhet och flyga icke bort, om en menniska nalkas, utan söka försvara
sig med näbben, icke sällan med framgång. Ungarne likna, såsom Bennett
uttrycker sig, snarare en pudervippa än en fogel, äro runda som en boll och tätt täckta
med fint, ofvanpå kroppen askgrått, på panna och kroppens undersida snöhvitt dun.
Invånarne på Vänskapsöarna och andra öar i södra delen af Stilla hafvet använda
de långa stjertfjädrarna såsom prydnader och skatta dem högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
