Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOPPINGAR. ^ 717
gamla säfstänglar och sammanlägges i högsta grad slarfvigt, så att boet mera liknar en
af vågorna sammandrifven hög än ett bo. Äggen äro 3 till 6 och rufvas omvexlande
af båda könen, ehuru honan i det hela rufvar längre tid än hannen, som simmar
omkring i boets närhet, medan honan sitter på äggen. Lemna båda till sammans
boet, så upphemta de först en hop till hälften multnade vattenväxter från bottnen
och betäcka dermed äggen. Efter ungefär tre veckors rufning utkläckas ungarne
äfven ur de ägg, som under rufningen till största delen legat i vattnet, och föras af
föräldrarne genast ut i detta. Ungarne kunna genast simma och lära sig efter få
dagar dyka, emedan de gamla vid fara till en början alltid taga dem under sina
vingar och sänka sig i djupet med dem. Icke sällan händer äfven, att de mellan
bröstfjädrarna dolda ungarne äfven medföras vid uppflygten. Ungarne återgå sällan
till boet; då de vilja hvila sig, finna de en hviloplats eller om natten en sofplats på
föräldrarnes rygg. Att stiga upp till denna varma och mjuka plats skulle svårligen
lyckas dem; men härför veta föräldrarne råd. De gifva dem ett tecken att under
simningen tränga i hop sig så mycket som möjligt, dyka ned under vattnet och höja
sig åter upp under ungarne. Så komma dessa att sitta på föräldrarnes rygg. Så
länge doppingarne befinna sig i vattnet, äro de betryggade för de flesta faror, men
då de flyga, bli de ofta ett byte för roffoglar. Deras ägg uppsökas med begärlighet
af korpar och kärrhökar, må hända äfven af sumphöns och rallar. De vackra
foglarne, som äro en verklig prydnad för hvarje stående vatten, dödades förr endast
under fastetiden; numera har det blifvit modernt att använda deras rika fjäderdrägt
till kragar och andra vinterplagg, och derför förföljas de utan försköning. Från
Algeriet utföras årligen inemot 40,000, från Sibirien omkring halfannan million skinn.
Familjens ståtligaste medlem är Sk äg g dopping e n (Colyinbus cristatus, fig.
264). I högtidsdrägt bäres på hufvudet en upptill delad, två horn bildande
fjäderbuske och en af präktiga långa, upprispade fjädrar sammansatt krage, som omgifver
hufvudets sidor och strupen. Öfre delen af kroppen är glänsande svartbrun; en
vingspegel, som bildas af armpennorna, kindtrakten och strupen äro hvita, kragen ar
roströd, i kanten svartbrun, undre delen af kroppen är sidenglänsande hvit, på sidorna
fläckig af rostfärgadt och svartgrått. Längden utgör 95 cm. - Skäggdoppingen
förekommer från 60 graders nordlig bredd åt söder öfver allt på passande sjöar och
vatten i Europa, är icke sällsynt i Sverige och talrik på sjöarne i södern. Lika ofta
som i Europa förekommer han i mellersta Asien eller norra Amerika, flyttande från
Sibirien till södra Kina och Japan, från norra Amerika till södra delarne af Förenta
staterna. Han infinner sig parvis om våren, men förenar sig på hösten gerna till
större sällskap, hvilka stundom kunna räkna 50 stycken och flera, och gemensamt
anträda resan åt södern. Han är den försigtigaste och skyggaste af alla familjens
medlemmar. Den starka stämman ljuder vidt omkring, liksom förstärktes och
fortplantades den af vattenspegeln, och kan, enligt Naumaniis försäkran, under vinden
förnimmas på en hel mils afstånd. Allt efter som vassen tidigare eller senare
uppnått en viss höjd, börja paren anstalter till rufningen. - Bland de öfriga hos oss
förekommande arterna är Rö dh als a de doppingen (Colynibus griseigena) den
största, i det han uppnår en längd af 46 cm. Hufvudtofsen och strupen äfvensom de
med måttligt långa fjädrar beklädda kinderna äro askgrå, de sistnämnda med en
smal, gråhvit infattning; främre delen af halsen och dess sidor äro lifligt
kastanie-brunröda. Fogelns utbredningsområde sträcker sig Öfver jordens alla nordliga länder. -
Silkesdoppingen eller Svarthufvade doppingen (Colymbus auritits) utmärker
sig genom sin ovanligt starkt utvecklade hufvudkrage, hvilken, så när som på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
