Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PANSARODLOR.
skottet göra en väldig sats och sedan tungt störta till marken, der det blef liggande
orörligt. En döfvande mysklukt fylde bokstafligen luften öfver hela sandbanken,
och min tjenare Tomboldo, som satt gömd i ett jordhål, sprang jublande fram
insitt gömsle och sade bedjande: »Bästa herre, låt mig få körtlarne, låt mig få mysken
åt min hustru, på det jag må hafva något med mig hem åt henne från resan.>:
Vi stodo bredvid det skjutna djuret, hvars kropp ännu ryckte och skälfde. »Akta
dig för stjerten», varnade Tomboldo, »och gif honom hellre en kula till, så att han
icke må undkomma oss.» Det senare höll jag visserligen för omöjligt, men
uppfylde likväl min trogne svarte tjenares önskan, höll bössmynningen tätt invid
krokodilens öra och jagade ytterligare en kula i hufvudet på honom. I samma ögonblick
reste han sig högt, slog med stjerten sand och kiselstenar i ansigtet på oss, ryckte
krampaktigt i alla lemmar och rände plötsligen, liksom vore han icke sårad, till
floden, dermed tillintetgörande alla våra förhoppningar att erhålla någon mysk.
Nutidens sudäner betrakta krokodilens dels vid kloaken och dels bakom underkäken
liggande myskkörtlar såsom den största vinst de kunna hemta af hans döda kropp.
Då jag uppehöll mig i Sudan, såldes körtlarne för fyra till sex speciethaler, en
summa, för hvilken man då i samma trakt kunde förvärfva sig två halfväxta
nötkreatur. Det är nemligen med dessa körtlar, som qvinnorna i Nubien och Sudan
gifva vällukt åt den salfva, hvarmed de insmörja håret och kroppen, och hvilken gör
dem så behagliga i deras mäns ögon eller rigtigare näsa och i sjelfva verket också
utmärker dem mycket till deras fördel framför qvinnorna i länderna kring mellersta
Nilen, der de smörja sina ulliga lockar med ricinolja och derför för européer göra
hvarje närmande på mindre än trettio steg odrägligt. Dessa myskkörtlar förläna
hela krokodilen en så genomträngande lukt, att det är omöjligt att äta köttet af
äldre djur. Jag har flera gånger pröfvat kött af krokodiler, men endast af unga
djur har jag varit i stånd att få ned några bitar. Infödingarne deremot ause
krokodilens kött och fett såsom verkliga läckerbitar. En krokodil, som jag sköt från
fartyget kort före vår ankomst till den lilla staden Wolled-Medineh och förde med
mig, fann jag vid min återkomst från en jagtutflygt redan styckad, och af de många
ägg djuret hade i kroppen återstodo endast tjugusex. Matroserne hade icke förmått
motstå anblicken af denna kostliga läckerbit utan dermed gjort sig en, enligt deras
utsago, förträfflig måltid. Följande dag begåfvo de sig med hälften af krokodilen
iill torget i Wolled-Mediueh, hvarest köttet på öfverraskande kort tid dels såldes,
dels utbyttes mot »merisa» (en ölartad dryck). På aftonen gafs en fest i båtens
närhet. Mot löfte att få smaka en anrättning af krokodilköttet, hade lika många
landets döttrar som det fans matroser om bord på fartyget befunnits villiga att
deltaga i en festlighet, som först genom deras närvaro skulle erhålla sin betydelse och
prydnad. Öfver tre stora eldar puttrade i ansenliga, klotrunda grytor det sällsynta
villebrådet, och rundt omkring elden, kring grytorna rörde sig de bruna gestalterna
i den vanliga dansen. Ljuft klingade tarabukan eller infödingarnes trumma, ljuft
doftade de sköna, som de artiga tillbedjarne genom en uppoffrad körtel beredt en
kostlig salfva. Långt in på natten klingade trumman, till emot morgonen varade
dansen; man spisade förnöjd en krokodilrätt och drack dertill ypperlig merisa, man
bjöd mig på båda delarne, men förundrade sig icke litet öfver att jag så bestämdt
försmådde den förra. - I forntiden bereddes af den dödade krokodilen äfven
mångahanda läkemedel. Dess blod ansågs såsom ett förträffligt medel mot ormgift och
fördref äfven fläckar på ögonen; den af huden vunna askan skulle läka sår, fettet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
