- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
49

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖDLOR.

49

kände och skilja sig från fogelägg derigenom att deras hvita vid kokning icke stelnar.
Köttet ätes i Indien stekt, européerne använda det merendels att koka soppa på.
Kelaart, som pröfvat dylik soppa, betecknar den såsom utmärkt, till smaken
liknande soppa på hare. Den fjälliga huden användes äfven, exempelvis i nordöstra
Afrika, till öfverdrag på allehanda redskap. En eller annan art användes slutligen
till hvarjehanda humbug och får spela en hemlighetsfull roll vid beredning af gifter.
V ar an e n (Var amts niloticus, fig. 19) uppnår en längd af 2 meter, af hvilka
nära hälften kommer på stjerten. Grundfärgen är dystert gulgrön; teckningen
åstadkommes af svarta fläckar, till hvilka mellan skuldror och handrot hästskoformiga
gula fläckar och i rader ordnade gröngulaktiga punkter sälla sig. Framför hvardera
skuldran ser man ett svartaktigt, halfkretsformigt band; stjertens första tredjedel
har svarta, återstoden gulaktiga ringar. - Varanen synes förekomma i de flesta af
Afrikas floder, alldenstund man funnit honom icke allenast i Nubien och Egypten,
utan äfven i Guinea och Senegambien äfvensom i södra Afrika, - I olikhet med
krokodilen väljer varanen till hvilo- och sof plats endast i nödfall sandbankar, men
deremot allestädes, der det låter sig göra, ett vågrätt utsprång af den brant
ned-stupande stranden och i synnerhet gerna en klippkant i dylikt läge. Stundom träöar
man honom äfven bland strandens buskar, men sällan på betydligt afstånd från det
vatten han bebor. - Fångna Varaner, som iakttogos af Geoffroy, visade sig ytterst
rofgiriga och anföllo alla smärre djur, som man insatte i deras bur, samt visade sig
i allmänhet såsom mordlvstna varelser. Seglifvad som de flesta ödlor, är varanen

v O ’

särdeles passande för fångenskap. Hans lefnadssätt, omvexlande i vatten och på
land, gör honom till en intressant invånare i en bur, som inrättats på ett mot detta
hans lefnadssätt svarande sätt.

. .

Familjen Ödlor (Lacertidae).

Ödlorna, hvilka vi betrakta såsom ordningens typer, äro välbildade djur med
fullständigt utvecklade lemmar. De kännetecknas genom sin valsformigt långsträckta
kropp, det från halsen tydligt skilda hufvudet, den mycket långa, afsmalnande
stjerten, fyra fötter med fem tår på hvardera, utåt synlig trumhinna, fria ögonlock
och benartadt hårda ögonbetäckningar, de mångkantiga plåtar, som bekläda hufvudet,
de korniga fjäll, som bekläda ryggen och sidorna, och de fyrkantiga, i tvärrader
stälda sköldar, som bekläda buken, vidare genom sina på inre sidan i en ränna af
öfver- och underkäken vid växta, kägelformiga, raka, i fria änden något böjda,
två-spetsade tänder, som sakna rötter, den platta, framtill afsmalnande, fjälliga, djupt
klufna tungan och slutligen genom sina tydligt synliga skänkelporer. - Alla ödlor
äro hemma i gamla verlden och representeras redan i Europa af många arter. Med
undantag af vår vanliga ormslå tillhöra alla svenska fjällödlor denna familj. I södra
Europa tillkomma många nya arter, och likaså äro Afrika och Asien särdeles rika på
dem. Af de 80 arter, som man uppstält, bebo flera än 40 gamla verldens tempererade
zon, de öfriga finnas i södra Asien, mellersta och södra Afrika och Australien. Det
torde vara nog, om vi här något närmare sysselsätta oss med de två svenska arterna,
hvilka båda tillhöra de Egentliga ödlornas slägte (Lacerta). - Våra inhemska ödlor
och deras närmaste likar välja till vistelseort soliga kullar, murar, stenrös, trädrötter,
häckar, gärdesgårdar, buskar, åkerrenar o. s. v., gräfva sig der ett hål eller använda något
förut befintligt och aflägsna sig sällan långt från denna medelpunkt i deras område.

JBrehm, De kallblodiga ryggradsdjurens lif. 2:a uppl. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free