Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
FJALLODLOE.
sola sig på toppen af en liten sandkulle i närheten af golfen. Ofta gräfva de ned
sig i sanden, men alltid endast till ett obetydligt djup. Deras små, dolda ögon och
hela väsende utmärka dem såsom dagdjur, hvilka kanske aldrig, åtminstone endast i
sällsynta fall äro i rörelse om nätterna. Ehuru moloch vanligen är mycket trögr
har man dock sett honom kunna springa med stor skyndsamhet, då det varit fråga,
om att hinna fram till en icke allt för aflägsen håla. Då djuren sitta stilla, lyfta
de upp hufvudet, så att detta kommer att ligga i en sned linie mot kroppen. Deras
föda lär hufvudsakligen bestå af myror; dock vill man hafva gjort den iakttagelsen,
att moloch derjemte förtär växtämnen. Aggen, som föga skilja sig från andra Ödlors,,
lära läggas i sanden. - Äfven moloch eger till en viss grad förmågan att förändra
färg. Detta sker enligt Wilsons iakttagelser aldrig plötsligt, utan alltid
småningom, ehuru icke sällan. Den lifliga färgen öfvergår då i dystert skiffer- eller
sotsvart och den vackra teckningen försvinner nästan alldeles. - Moloch gör icke
skäl för sitt namn, ty blott hans utseende är afskräckande, hans hela väsende är
fullkomligt oskadligt. Endast i sina taggar har han ett värn.
Familjen Leguaner (Iguanidae).
Hvad agamerna äro för gamla verlden, äro leguanerna för Amerika, men dessa
förekomma i större antal och rikare mångfald. Deras allmänna kännetecken äro följande.
Hufvudet betäckes af talrika, små plåtar; ryggens beklädnad utgöres af mycket
olikartade fjäll, som merendels äro ordnade i tv ärrader. Tungan är kort, knappt
ur-bugtad och fastväxt i hela sin längd. De vid roten runda, mot spetsen breda och
sammantryckta tänderna sitta fast vid inre kanten af tandrännan. Hörntänderna äro
knappt någonsin så utvecklade, att de skjuta fram öfver de öfriga. - Leguanerna,
af hvilka man uppstält inemot 250 arter, äro i hög grad utmärkande för södra och
mellersta Amerika och uppträda öfver allt i dessa länder mycket talrikt samt
utbreda sig äfven i de varmare delarne af Nordamerika, åt vester till Californien,
britiska Columbien och Arkansas, åt öster till Förenta staternas norra gräns. Likaså
finnas de på de närmast intill Amerika belägna öarna; ett slägte har till och med
iakttagits på Fidschiöarna. Deras föda består så väl af insekter som af växtämnen.
Några slägten synas uteslutande lifnära sig af dessa senare, hvaremot det stora
flertalet, såsom vanligt, jagar insekter och andra smådjur.
I skogar, lundar och trädgårdar i Amerikas alla varmare trakter lefver ett
artrikt slägte vackra fjällödlor, hvilka i den vetenskapliga terminologien fått behålla
sitt på Antillerna vanliga namn Anolis (Anolis). De gälla såsom typ för en
särskild underfamilj (Anolina). Deras strupe prycles af ett stort kras, de stora fötterna
äro försedda med fem tår af mycket olika längd, hvilkas fjerde led är utvidgad och
försedd med bladlika tvärstrimmor på sulan. Klorna äro mycket långa, krökta och
skarpa, stjerten är lång och smal, fjällbeklädnaden utgöres af mycket små plåtar,
hvilka på ryggen icke sällan utbilda sig till en kam; tandbyggnaden utgöres fram i
käken af enkla, spetsiga, lätt krökta och kägelformiga, längre bakåt deremot af
sammantryckta, i spetsen tretaggiga tänder samt förstärkes på hvardera sidan af eii
rad små, kägelformiga, spetsiga gomtänder. Huden prunkar i praktfulla färger och
eger i vida högre grad än hos den allmänt bekanta kameleonten förmågan att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
