- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
76

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

FJÄLLÖDLOR.

lägga sina ägg, och detta är tiden, då man bäst kan iakttaga de eljest mycket fördoldt
lefvande djuren. På Santa Lucia läggas äggen i februari, mars och april månader.
Äggen hafva ungefär samma storlek som dufägg, hafva mjuka skal och hvit eller
ljust halmgul färg. Skalet liknar fint handskskinn, och liksom de flesta kräldjurs
agg innehålla de nästan uteslutande äggula. Honorna lägga äggen i sanden i ett
hål, som de åter väl täcka, men bekymra sig derefter icke vidare om sin afkomma.
Många ägg förstöras icke allenast af myror, utan äfven af råttor, i synnerhet den
på Santa Lucia förekommande s. k. myskråttan. Det är derför troligt, att leguanhonorna med afsigt uppsöka hafskusten, hvars sand mindre än flodbankarne är
tillgänglig för de nämnda fienderna. - I leguanernas inelfvor finner man stundom i
form af ett halft ägg bezoarstycken, hvilka må hända än i dag hos en eller annan
bibehålla sitt forna rykte såsom kraftiga läkemedel.

Hafsödlor (Amblyrhynchus). Hafsödlan, såsom vi vilja kalla henne
(Amblyrhynchus cristatus, fig. 35), representant för en egen underfamilj
(Amblyrhynchina), är en mycket stor leguan, hvars hela längd utgör 85 cm. med en 53 cm.
lång stjert och hvars vigt kan uppgå till 12 kg. Det korta och breda hufvudet
stupar brant ned på sidorna, afsmalnar framåt och sänker sig, sedt från sidan, hastigt
och bågformigt från trakten af pannan mot den trubbiga nosspetsen. Hela kroppens
öfversida täckes mosaikartadt af mångkantiga, merendels fyr- till sexsidiga plåtar af
vexlande storlek; de största plåtarne ligga på främre hälften af hufvudet, de minsta
på öfra ögonlocken. Kroppshuden är på strupen och halsens sidor mer eller mindre lös
och bildar stundom äfven ett tydligt utveckladt veck på tvären framför bröstet. Den i
allmänhet mycket starka kroppen bär på hals och rygg en från sidorna starkt
sammantryckt kam, som utan afbrott fortlöper till yttersta stjertspetsen, men genom mer
eller mindre djupa inskärningar i Öfre kanten delas i en hals-, rygg- och stjertdel.
Tungan är tjock och fyller munhålans hela bredd. - Hafsödlorna lefva i ansenlig
mängd på Galapagosöarna. Darwin anträffade dem på alla af honom besökta öar
inom denna grupp, Steindachner fann dem på Albemarle-, Charles-, James- och
Jervisöarna, pä den sistnämnda i ofantligt antal och i mycket stora exemplar. I land
uppehålla de sig alltid på den klippiga hafsstranden och anträffas aldrig, så vidt
som Darwins iakttagelser sträckte sig, på längre afstånd än tio steg från stranden.
- Man kan icke kalla hafsödlorna vackra eller behagliga; man nödgas snarare kalla
dem fula, och icke heller äro deras rörelser på något sätt tilldragande. »Man ser
dem», säger Darwin, »stundom simma omkring några hundra steg från stranden,
och kapten Colnet försäkrar, att de i hela skaror begifva sig i hafvet för att fiska
eller för att sola sig på klipporna. Jag tror, att han misstager sig om ändamålet
härmed, men sjelfva förhållandet kan icke betviflas. I vattnet simmar djuret både
lätt och snabbt under ormlika rörelser af kroppen och den tillplattade stjerten, men
icke med tillhjelp af sina fötter, hvilka under simmandet tryckas hårdt intill
kroppens sidor. En matros belastade en hafsödla med en tung vigt, sänkte henne i
hafvet och trodde sig på detta sätt snart nog kunna döda henne, men då han efter
en timmes tid drog upp ödlan, var hon fullkomligt kry och lika lifskraftig som
förut. Hennes lemmar och de starka klorna äro förträffligt lämpade för att krypa
öfver de ojemna och splittrade lavamassor, hvilka öfver allt bilda kusten. På dessa
ställen och några meter öfver bränningen ser man ofta en grupp af 6 eller 7 utaf
dessa fula djur på den svarta klippan sola sig med utsträckta ben, - Jag har Öppnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free