Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 FJÄLLÖDLOR.
i alla norra Afrikas länder från Marocko till Egypten och, enligt Tennent, äfven
på Ceylon. - Alla kameleonter lefva endast i sådana trakter, i hvilka det tid efter
annan regnar eller alla nätter faller så stark dagg, att de alltid kunna tillfredsställa
sitt mest tvingande behof af vatten. Af detta skäl bebo de särdeles talrikt
kustländerna och öarna. De saknas icke i öknen, men finnas i denna likväl uteslutande
i de delar, hvilka äro åtkomliga för hafvets inflytande, och der alltså en torftig
växtlighet är möjlig. Ett annat behof för dem är tillgång på högre växter, träd eller
buskar, åtminstone lägre buskverk eller snår, ty de äro fullkomliga träddjur, som
endast undantagsvis nedstiga på marken. Der de förekomma, pläga de uppträda
i mängd, och under gynsamma omständigheter kan man under en kort vandring
iakttaga dem dussinvis. Man ser dem vanligen i små sällskap af tre till sex sitta i
en buske eller trädkrona, med de fyra fötterna och stjerten fasthållande sig vid en
eller flere grenar, och så orörliga, som vore de en vid grenen fastväxt träknöl. Hela
dagarne igenom inskränka sig deras rörelser till att nedtrycka eller åter höja sig på
den gren, som de utvalt till sin hviloplats. och först då särskilda omständigheter
tillkomma, förändra de icke allenast sin ställning, utan byta äfven om plats. Medan
jag vistades i Alexandria, höll jag en gång några och tjugu lefvande kameleonter
i mitt rum. De hade alla kommit i min ego på en och samma dag och fördelade
sig genast från början i det rum, som anvisades dem till vistelseort. De sutto på
hvarje utsprång, på fönsterkarmarne, på dörrinfattningarna, på de i hörnen stående
gevären och pipskaften, på bord, stolar, kistor och lådor, hvar och en så länge som
möjligt uppehållande sig på ett och samma ställe. Medelst ett kärl, fyldt med honung,
lockade jag till stället insekter, i synnerhet flugor. Men huru många insekter som
också kommo, tycktes mina fångars hunger vara omättlig, eller ock voro de valda
bakhållen så olämpliga, att de med eller mot sin vilja nödsakades till större
spatser-turer. Dessa Utflygter förskaffade dem i början flera flugor, men sedan jag tillslutit
fönstret och derigenom förekommit hvarje nytt tillskott af flugor, blef jagten snart
svårare, ty flugorna märkte, att de förföljdes och undveko försigtigt de sig närmande
röfvarena. Här lärde jag mig vid ett tillfålle beundra kameleontens uthålliga
tålamod. Ett af djuren, som satt sig på stolskarmen, låter ögonen spela i alla
rigtningar och upptäcker slutligen en fluga på det närstående bordet. Upptäckten pröfvas
en längre tid, och omständigheterna tagas tydligen noga i öfvervägande. Ännu torde
en svag förhoppning finnas, att flugan skulle kunna sätta sig på stolskarmen på tio
cm. afstånd från nosspetsen. Denna glädjande utsigt förverkligas ty värr icke. Nu
får kameleonten en stor tanke, och han skyndar att på sitt vis sätta den i verket.
Betänksamt lösgör han en framfot, försigtigt lyfter han den ungefär en cm. öfver
dess förra plats, långsamt nedsätter han och fäster den må hända två cm. längre
fram. Några ögonblick derefter lösgör han stjertslingan, äfven denna femte hand
drages något framåt och fästes på nytt, hvarefter äfven det ena bakbenet kan bringas
ur sin ställning. Man väntar naturligtvis, att det andra frambenet äfven skall röras,
men märker snart, att kameleonten alldeles icke fasthåller en regel, utan flyttar
ömsom fram benen på en och samma sida efter hvar andra, ömsom fram- och
bakfötter skiftevis. Ett öga är fortfarande rigtådt på flugan, det andra vrider sig ännu
oaflåtligt, som om äfven det å sin sida spanade efter jagtbyte. Flugan sitter stilla:
kameleonten kan således fortsätta att närma sig. Med en särdeles löjlig, men lika
fullt plågsam låugsamhet stiger den tålmodige röfvaren ned utför stolskarmen, fram
på sätet, klänger sig med öfverraskande skicklighet fast vid bordet och hjelper sig
efter outsäglig möda, klättrande och hasande sig framåt, upp till kanten af bord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
