Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORMAR I ALLMÄNHET.
byggnader, jag bebott under min vistelse i Afrika, träffa på ormar och finna dem
till och med i min bädd under täcket. En dylik erfarenhet ega alla resande, som
besökt eqvatorsl änderna. I Indien stå dylika obehagliga besök på dagordningen, och
icke få af de 20,000 menniskor, hvilka i de britiska besittningarna årligen förlora
lifvet genom ormar, blifva bitna i det inre af sina hus. - Alla de arter, som
bebo norra delen af vår tempererade zon, draga sig vid vinterns inträde till baka
till djupa kryphål, i hvilka de tillbringa den oblida årstiden i ett tillstånd af
för-sfcelning. Det samma eger rum i länderna under vändkretsarne, men inskränker sig
här må hända till de arter, hvilka lefva, om icke i vatten, likväl i fuktiga trakter
och besväras af torkan. Några arter tyckas sälla sig till hvar andra under
vintersömnen, möjligtvis endast af det skäl, att det är svårt att träffa lämpliga kryphål,,
och det derför blifver nödvändigt, att flera, öfver ett visst område spridda ormar
tränga i hop sig. Sålunda påstår man allmänt i Nordamerika, att skallerormar under
vintern här och der dussintals begagna samma vinterbädd, och något liknande har
man äfven iakttagit med våra vanliga huggormar och viperan. Vid varm, stilla
väderlek får man i mellersta Tyskland redan i mars åter i det fria se ormar, som
lemnat sitt vinterqvarter för att sola sig, men på aftonen sannolikt återvända till
samma kryphål. Vid denna tid tänka de emellertid icke på jagt och fortplantningr
ty deras sommarlif tager först sin begynnelse i början af april. Då de på hösten
begifva sig till hvila, äro de feta; då de på våren åter framkomma, har nästan
hälften af deras fett förbrukats. De flesta giftlösa ormar äro dagdjur, nästan alla
giftiga ormar äro deremot nattdjur. De förra draga sig vid mörkrets inbrott till
sina kryphål, tillbringa natten i trög hvila och framträda åter först en stund efter
soluppgången. De giftiga Ormarne visa sig under dagen visserligen ofta nog, dock
endast i ett tillstånd af sömnig tröghet, ty deras verksamhet börjar först efter
afton-skymningens ingång. Den, som på ställen, der giftiga ormar äro talrika, om natten
antänder en eld, skall snart blifva varse, att giftormarne tillhöra nattdjuren. Lockade
af eldens sken krypa de fram från alla sidor, och ormfångaren, som under dagen
förgäfves bemödat sig att på samma ställe fånga en enda vanlig huggorm,
sandhuggorm eller hornorm, skall på natten finna rikt byte. Då vi måste tillbringa
natten i de afrikanska stepperna, besvärades vi mycket af hornormar, och mer än
en gång nödgades vi stå på vakt hela timmar väpnade med en tång för att genast
gripa de framkrypande Ormarne och kasta dem i elden. - Endast med undantag af
den javanska vårtormen, i hvars mage inan funnit osmälta frukter, nära sig de ormar,
om hvilkas lefnadssätt man vunnit någon kunskap, af andra djur, hufvudsakligen^
men icke uteslutande af sådana, som de sjelfva fångat och dödat. Allt efter ormens
art och storlek är det byte han förföljer mycket olika. Ordningens jettar lära
verkligen kunna sluka djur af ett rådjurs storlek; de öfriga nöja sig med mindre varelserr
i sjmnerhet gnagare, små foglar, kräldjur af alla slag - må hända med undantag
af sköldpaddor - och fiskar, medan den lägre djurverlden hotas af mask- och
clverg-ormar och kanske äfven af ungarne utaf de arter, som fullväxta jaga ryggradsdjur.
Det är dessutom otvifvelaktigt, att Ormarne verkligen stjäla ägg. Några arter äta
företrädesvis blöt- och kräftdjur, och detta göra möjligtvis till och med de, som
vanligen eljest jaga större byte. Man har iakttagit, att de skenbart med verkligt
behag ätit myrpuppor, och i någras mage har man äfven funnit syrsor. - Tron på
det underbara och onaturliga har framkallat en sällsam mening, som ännu i dag
spökar i många hufvuden. Ända till senaste tiden hafva till och med naturforskare
icke tvekat att uttala orden »ormarnes trollkraft eller tjusningsförmåga» och att sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
