Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 ORMAR.
hvilka kunna tillslutas, och genom hufvudets beklädnad, som består af oregelbundna
plåtar.
Anakondan, »Sukuriuban» eller »Komutin» (Eunectes murinus, fig. 43) har,
enligt prinsen af Wied, som utförligt beskrifver henne, en mycket beständig och
betecknande färg. De öfre delarne äro dunkelt olivsvarta, hufvudets sidor olivgrå,
de undre käkkanterna mera gulaktiga. Från ögat, hvars regnbåghinna är mörk och
oansenlig, löper till bakhufvudet en bred, smutsigt gulröd, ofvan med svart infattad
strimma och under denna, likaledes från ögat snedt ned öfver munvinkeln och derpå
åter något uppåt, en s vart brun strimma, som lifligt sticker af mot den förra. Djurets
undre delar äro till sidornas halfva höjd på blekgul botten beströdda med svartaktiga
fläckar; svartbruna fläckar pryda ryggen. Bland alla nya verldens jetteormar är
anakondan den största. Äfven trovärdiga resande tala om exemplar, hvilkas längd
säges uppgå till inemot 10 m., hvarvid dock väl bör märkas, att de sjelfva endast
dödat ormar af 5 till 7 meters längd. En orm af denna art, som B ätes undersökte,
var öfver 6 m. lång och hade på kroppens midt ett omfång af 60 cm. Anakondan
lifnär sig af åtskilliga slags ryggradsdjur, men företrädesvis af fisk, hvaraf man träffar
lemningar i hennes magsäck. Hon lefver mycket på vattendragens botten, hvarest hon
ligger och hvilar sig och visar i bästa fall endast hufvudet öfver ytan, för att härifrån
iakttaga stranden, eller drifver simmande med strömmen utför floden, allt jemt noga
passande på allt byte. För invånarne gör hon sig mycket förhatlig till följd af sina
röfverier: Schomburgk nedlade ett exemplar, som just nyss gripit en stor, tam
bisam-and och redan kramat i hjel den samma, samt erfor vid sitt besök i ett nybygge, att
anakondan stundom äfven förgriper sig på fyrfota husdjur, exempelvis svin. Om
anakondan påstås särskildt, att hon stundom angriper menniskor, och Schomburgk
berättar följande: »I Marocko (en mission i Gruyaua) voro alla bestörta öfver en
jetteorms anfall på två af missionens invånare. En der boende indian hade till
sammans med sin hustru farit uppför floden för att jaga fogel. En af honom skjuten
and nedföll på stranden. Då jägaren skyndar till sitt byte, angripes han plötsligt
af en komutiorm (anakonda). I brist på försvarsvapen (bössan hade han qvarlemnat
i sin corial eller båt) ropar han på sin hustru att komma dit med hans stora knif.
Knappt hade hustrun kommit till hans sida, förr än äfven hon greps och
omslingrades af ormen. Härigenom fick emellertid indianen sin ena arm lös och kom åt
att tillfoga ormen flera sår, så att denne, derigenom försvagad, tvangs att
begifva sig på flykten. Detta är det enda mig bekanta fall, då anakondan vågat
angripa menniskor.» Högst sannolikt hade ormen endast haft för afsigt att gripa
anden och blott"! sin blinda rofgirighet förgripit sig på indianen. Humboldt är
den förste naturforskare, som omtalar, att auakondan gräfver sig ned i gytjan och
faller i dvala, då de vatten, der hon uppehåller sig, uttorka. En dylik vintersömn
eger likväl säkerligen endast rum i vissa delar af landet, men icke i de delar,
der hvarken köld eller odräglig hetta stör årets medeltemperatur. Så mycket är
emellertid invånarne bekant, att anakondan under den varma årstiden, eller december,
januari och februari, är mera i rörelse och gör sig mera märkbar än under .årets
öfriga del, alldenstund redan då parningstiden börjar. Under denna lär, enligt
prinsens af Wied uppgifter, hvilka bekräftas af Schomburgk, auakondan ofta
låta höra ett sällsamt brummande. - Schlegel fann i en i Surinam dödad och
honom tillsänd anakoudas kropp visserligen icke, såsom det uppgifvits, inemot hundra,
men deremot några och tjugu ägg, i hvilka ungarne voro nästan helt och hållet
utvecklade samt redan uppnått en längd af 30 till 45 cm. Schomburgks uppgift,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
