Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
ORM AK,
ersättas de af »modaris», af hvilka en och annan äfven kommer till Calcutta.
Rajendr-ala Mitra, den omtalade sagesmannen, hade aldrig haft tillfälle att
noggrannare iakttaga dem och kan för den skull ingenting säkert meddela om dem,
men anmärker dock, att de ofta torde förvexlas med zigenare. Dessa sistnämnde
äro gycklare, björn- och apförare, försäljare af örter, berömda läkare för gikt,
förlamningar och andra sjukdomar, mästare i »trolldom och hexeri», barberare och
fältskärer äfvensom ormbesvärjare, och göra i allmänhet allt, som fordras for att icke
komma i delo med polismyndigheten; men faktiskt äro de oförbätterliga tjufvar.
Såsom ormbesvärjare äro de ingalunda berömda. Från malkastens medlemmar skilja
de sig derigenom, att de äfven låta sina qvinnor deltaga i arbetet, hvaremot detta
åldrig-är fallet hos de förre. De egentliga ormbesvärjarne äro »sanyis», som i Bengalen
kallas »tubriwallahs» och sannolikt äfven härstamma från det nordvestra Bengalen
samt utmärka sig genom en gul klädedrägt och en ofantlig turban. De hafva äfven
den bekanta flöjten, hvarmed de föregifva sig kunna beherska Ormarne och locka
fram dem ur deras hålor. För att rensa ett hus från ormar föra de naturligtvis
flera sådana med sig, dolda i vecken af sina vida drägter, medan de pläga visa några
andra fria eller också alldeles inga. Såsom fullklappade skälmar taga de med sig
hvad som faller dem i händerna, men kunna det oaktadt icke direkt betecknas såsom
tjufvar. De stryka genom hela landet, och man kan få se dem lika väl i nordvestra
som i södra Indien. Redan de äldsta på sanskrit affattade böcker omtala dem; det
är derför sannolikt, att deras konst når upp i den gråaste forntiden. Flöjten eller
pipan, som de bära, måste betraktas såsom betecknande för dem, emedan man finner
den hvarken hos malkasten eller hos modaris eller hos bediyas eller zigenarn e.
Glas-ögonormeu är en favorit hos alla dessa menniskor af det skäl, att hans utseende är
egendomligare än andra giftiga ormars och hans talrikhet aldrig sätter en
ormbesvärjare i förlägenhet. Jemte honom ser man i dessa ormmenniskors händer då och
då äfven en kungshattorm, som har samma egenskaper som glasögouormen, men
är ännu vildare. De ormar, som vanligen användas till regelbunden förevisning, äro
nästan alltid beröfvade sina gifttänder, hvarjemte det veck af slemhinnan, hvari dessa
tänder ligga och hvarifrån de ersättas, blifvit bortskuret. Detta oaktadt måste man
medgifva, att ormbesvärjarne äfven förstå sig väl på att handskas med sådana giftiga
ormar, hvilka ännu äro i full besittning af sin demoniska kraft. Den skicklighet
de visa, i det de med blotta handen från marken upptaga giftormen, som ilar fram
genom gräset, och den säkerhet, hvarmed de sedermera behandla honom, är i hög
grad beundransvärd. Ormtjusarne känna väl till den fara, för hvilken de utsätta
sig, och veta lika väl som någon, att intet enda medel kan anses såsom motgift,
ehuru de föregifva motsatsen och säll a sådana medel. Jemte de giftiga Ormarne visa
ej u c? o
de äfven icke .giftiga, men aldrig utan att låta sin pipa ljuda, - Indiens infödingar
och i synnerhet ormfångare och konstmakare använda, utom de redan ofvan omtalade
medlen, ännu många andra såsom motgift mot ormbett, men hålla dem vanligen
hemliga, så att man ännu icke känner af hvad slag de äro eller hvilka verkningar
de hafva. Två mycket omtyckta medel synas vara värda vår uppmärksamhet,
så föga de också förmå hjelpa. Det första är ormstenen, på Ceylon kallad
»pembu-kelu», hvars användande singaleserna sannolikt lärt sig af ormbesvärjare
från kusten af Koromandel. »Mer än ett fall, då denna sten blifvit med fördel
använd», säger Tennent, »har berättats mig af trovärdiga ögonvittnen. Vid ett
tillfälle i mars 1854 såg en af mina vänner, då han i sällskap med en regeringens
tjensteman i närheten af Bintenne red genom dschungeln, en tamil, som med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
