Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFTSNOKAR.
med blott ett försök, utan han retar ormen, tills denne bitit så många gånger, att
han med säkerhet vet, att ormen förlorat sina gifttänder och på samma gång blifvit
alldeles uttröttad. Nu trycker han med käppen ormens hufvud hårdt mot marken,
närmar sig försigtigt, griper honom om halsen, trycker på ett visst ställe i nacken,
hvarigenom ormen försättes i ett slags stelkramp, och undersöker slutligen ormens
gap för att öfvertyga sig om, att tänderna verkligen äro utryckta. Äfven han vet
mycket väl, att dessa vapen af sig sjelfva åter ersättas, och underlåter derför aldrig
att tid efter annan förnya den gamla leken. Aspis kommer ofta lefvande till Europa,
men vanligen med utryckta gifttänder och går då merendels snart under, ehuru han
lättare än andra giftormar fogar sig i fångenskapen, snart beqvämar sig till att äta
och småningom försonar sig med sitt öde. Till en början reser han sig regelbundet
hvarje gång väktaren närmar sig hans bur och förblifver mången gång hela timmar
i denna upprätta ställning, men sedermera minskas hans retlighet, ehuru han väl
aldrig träder i vänskapligt förhållande till sin vårdare.
*
Jettehattormar (Opliiophagus). Af hattormarne har man numera till ett eget
slägte upphöjt en i södra Asien förekommande giftig orm, må hända den
fruktansvärdaste, åtminstone den längsta af alla. På något afstånd bakom de långa, framtill
fårade gifttänderna hafva jettehattormarne en andra, mindre och solid tand, till hvilket
kännetecken hela skilnaden mellan detta och andra slägten i familjen inskränker sig.
K ungs h att or m en (OpMopliagus élaps), som lätt igenkännes på de stora plåtarne på
sitt bakhufvud, uppnår den för giftormar oerhörda längden af 4 m.; major Beddome
påstår sig till och med hafva dödat en, som var 4,35 m. lång. Halsutvidgningen
är jemförelsevis mindre än hos hattormarne, den mångfaldigt vexlande fårgen enligt
regeln på öfra sidan olivgrön, på undersidan blekgrön. Denna i hög grad
anmärkningsvärda onus utbredningsområde sträcker sig öfver alla delar af det indiska
fastlandet och det ostindiska öhafvet. I allmänhet sällsynt, synes han dock uppträda
temligen allmänt i Sikim och Assam, och tyckes äfven i Birma icke just vara en ovanlig
företeelse. Att döma af de berättelser, som hittills förefinnas, bebor ormen
företrädesvis glesa skogar eller gräsrika dschungler och väljer med förkärlek sin vistelseort
i ihåliga träd, emedan han klättrar förträffligt, åtminstone mycket ofta ses hvilande
i löfverket. Äfven går han tid efter annan i vattnet och simmar förträffligt.
Hans föda synes företrädesvis bestå af andra ormar, dock torde han säkerligen icke
heller försmå mindre däggdjur och foglar. Kungshattormen är ett lika ursinnigt
som farligt djur, som icke allenast håller stånd, om han angripes, utan till och med
förföljer sin motståndare, alldeles emot vanan hos alla andra ormar. Så berättar
C an t or, och så säga öfverensstämmande alla andra iakttagare, som kommit i beröring
med denna orm. En officer anfölls i Assam af en kuugshattorm och råkade i största
fara; en birman förföljdes en lång stund af en dylik orm, enligt hvad en annan
birman berättade för engelsmännen. Mannen stötte på ett antal unga
kungshatt-ormar, hvilka, såsom han trodde, öfvervakades af deras moder. Denna senare vände
sig genast mot den ankommande, som flydde med största skyndsamhet öfver berg
och dal. Sålunda uppnådde han lyckligt en liten flod, i hvars vågor han utan
besinning kastade sig och sam öfver till andra stranden. Men ej heller floden
uppehöll den ursinnige ormen, och allt närmare kom denna den ängslige mannen,
som hvarje ögonblick trodde sig se dess ögon glöda och tänder beredda att hugga in.
Såsom ett sista räddningsmedel kastade han sin turban till marken, och rasande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0149.html
