Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 ORMAR.
bruna rutor, af hvilka hvar och en innesluter två ljusare fläckar; på undersidan är
han blekt gulhvit, glänsande som porslin. - »Den vackert tecknade ormens
hjert-formiga, genom giftkörtlarne betydligt utvidgade hufvud», säger Schomburgk,
»hvilket skarpt afsätter sig mot halsen, äfvensom de mer än l cm. långa gifttänderna
förkunna redan på afstånd, att buschmeistern är farlig. Om han icke lefde i de stora
skogarne, i hvilka han om dagen ligger sammanrullad på jorden, och vore han talrikare
än han verkligen är, så skulle döden lura på vandraren vid hvarje steg, ty efter
indianernes öfverensstämmande uppgifter flyr denna orm icke såsom de öfriga, utan
hoprullad i en skruflinie väntar han lugnt på den sig närmande menniskan och störtar
sig med pilens hastighet på henne. Han är obestridligen den giftigaste och farligaste
af alla i Guyana förekommande ormar med nosgrop, och hans bett skall vara
ovilkorligt dödande.» Med denna skildring öfverensstämma alla andra iakttagares
uppgifter. Biten af en buschrneister dog en neger vid Rio de Janeiro inom sex, en
annan inom tolf timmar, och många dylika fall omtalas. Blodet lär framtränga ur
den bitnes mun, näsa och öron.
* *
Den äfven i Europa förekommande halysormen, såsom vi vilja kalla honom,
representerar Triangelhufvudenas slägte (Trigonocephalus). Dessa ormar
kännetecknas genom sitt breda hufvud med trubbig nos, hvilket ofvan på sin främre del
täckes af det vanliga antalet plåtar, sin måttligt långa kropp, som täckes af
köl-försedda, i tjugutre till tjugusju rader ordnade fjäll, och sin mycket korta stjert, som
icke kan gripa och hvars undre plåtar äro ordnade i två rader samt hvars sista
spets-liknande och hornartad e fjäll enligt några forskares åsigt framställer en på visst sätt
ännu outvecklad skallra.
Halysormen (Trigonocephalus halys) är ungefär af samma storlek som vår
huggorm, alldenstund hans största hittills kända längdmått icke öfverstiger 75 cm.
I Europa bebor ormen endast de mellan Wolga och Uralfloden belägna steppländerna.
Hans verkliga hemland är Asien, så väl södra Sibirien som nordliga Turkestan och
Mongoliet.
Nära beslägtade med halysormen äro de i Amerika lefvande, mycket större och
starkare Träskormarne (underslägtet Genchris), hvilka skilja sig från föregående
hufvudsakligen genom sina plåtars och fjälls anordning. De förra inskränka sig
likaledes endast till hufvudets främre delar och utmärka sig derigenom, att den stora
hjessplåten omgifves af sex andra ungefär lika stora plåtar, hvilka framtill stöta
intill nosplåtarne, men baktill begränsas af ett betydligt antal mindre, temligen
regelbundna plåtar, hvilka täcka största delen af bakhufvudet. Kroppen beklädes af
tydligt kölacle, långs ryggraden märkbart större, aflånga, äggformiga, tegeilagda fjäll,
hvilka stå ordnade i 21 till 25 längdrader. Stjertens undersida har blott en rad
plåtar.
En af de mest bekanta arterna af detta slägte är Mokassinormen
(Trigono-cephalus contortor), en meterlång orm, hvars utbredningsområde sträcker sig från
45° nordlig bredd till Förenta staternas sydligaste delar. Hans vistelseorter utgöras
af träskartade och sumpiga trakter, framför allt af vidsträckta betes- och andra
ängsmarker, hans föda består af åkerråttor, foglar, grodor och sannolikt äfven fisk. På
grund af sin rörlighet fruktas han af amerikanerne långt mera än skallerormen,
hvilken han liknar hvad bettets giftighet vidkommer. Kary omtalar ett fall, då en
af denna orm biten bäst inom några timmar dukade under.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
