- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
167

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GROPORMAR.

167

uppnår en längd af 2Y2 till 3 m. och blir så tjock som en mansarm. »På de båda öarna
Martinique och S:ta Lucia», säger d:r Rufz, »herska lansormarne ännu oinskränkt i
buskar och skog, och äfven der menniskan har sin boning och odlar landet, kan ingen
utan fara söka svalka i skuggan af ett träd, ingen vandra omkring på fälten utan att
ledsagas af slafvar, ingen lustvandra i småskogen, ingen hängifva sig åt Jagtens nöjen.
Om natten drömmer inan rysliga drömmar om ormar, emedan man om dagen fått höra
förskräckliga ormhistorier.» Enligt Rufz anses S:t Petersbergen vara lansormens
förnämsta tillhåll. Dessa berg uppstiga till en höjd af 1500 m. och hafva afgrunder
af flere hundra meters djup samt äro tätt beväxta med buskar och träd, genoraflätade
af slingerväxter och förenade med hvar andra genom slingrande lianer liksom genom

Fig. 65. Lansorm (Bothrops lanceolatus).

tåg. Marken består af ett djupt lager lös mylla, som sedan urtiden bildats af
multnade trädstammar och är så tätt betäckt af till hälften vissnade eller ännu frodigt

c

grönskande växter, prålande i de praktfullaste former och färger, att under dessa
ligger en dyster skugga, i hvilken man andas mera dödens grafluft än lifvets friska
flägt. Dödstystnad råder i skogen och afbrytes endast sällan af de entoniga ljuden
af en fogel, kallad bergpiparen; andra foglar äro sällsynta. Menniskor hafva aldrig
kunnat intränga i denna dystra Ödemark, men den bebos af otaliga lansormar, och
intet lefvande väsende gör dem herraväldet stridigt. I de odlade landsdelarne bilda
sockerrörsplantagerna deras mest omtyckta tillhåll, men de förekomma äfven ofta i
alla slags busksnår, som erbjuda dem gömställen. En klipphåla, ett ihåligt träd, ett
af råttor eller krabbor gräfclt hål äro deras boningar, men de förekomma ofta äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free