- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
185

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LÖFGRODOR.

klämd i en springa, fullkomligt hoptorkad och såsom det tycktes död. Då hon åter
kastats i glasburken, för att sedermera bortkastas på samma gång som vattnet deri,
sam hon några timmar efteråt lika muntert omkring som någonsin. Äfven på föda
har löfgrodan små anspråk. Härtill väljer man flugor och mjölmaskar, emedan de
äro lättast att anskaffa, men hon förtär äfven allehanda andra, till och med ganska
stora insekter, hvarför man också bör gifva henne sådana. Efter en längre tids
fångenskap lär hon sig att känna igen icke allenast sin vårdare, utan äfven det kärlr
hvari mjölmaskarne förvaras, samt förstår, om man för hennes skull fångar en fluga.
Somliga sådana grodor har man lyckats hålla hela 8 till 10 år vid lif.

*



Punggrodor (Nototrema). Huru olika löf grodornas fortplantning kan vara,
visar oss bland andra den i mellersta Amerika inhemska Punggrodan (Nototrema
marsupiatum, fig. 68), som representerar ett eget slägte. Till formen skiljer sig
den enda kända arten icke väsentligt från öfriga kända löfgrodor, men honan har
på ryggen en bakåt mynnande, ficklik fördjupning af omkring l cm. djup, hvilken
i hvarje hänseende påminner om puugdjurens pung och verkligen äfven tjenar till
att upptaga äggen under deras första utvecklingstid. Högst sannolikt stryker hannen
under romläggningen de af honom befruktade äggen med sina bakfötter ned i denna
honans ficka, hvilken under loppet af äggens utveckling utbreder sig öfver hela
ryggen och förlänar djuret ett vänskapligt utseende. Vid hvad tid den omsorgsfulla
modern afsätter sin afkomma, om hon i allmänhet sedermera för den i vattnet eller
låter den undergå sin förvandling i fickan - båda delarne har man iakttagit hos andra
groddjur - har ännu icke kunnat erfaras, liksom icke heller några särskilda
iakttagelser föreligga om djurets lefnadssätt. Punggrodan tillhör familjens brokigaste arter.
Ofversidans grundfärg är vackert grönblå, här och der, särdeles på hufvudet och
midten af ryggen, med mörkare anstrykning. Teckningen består af gula, långsgående
linier, som ömsom närma sig, ömsom åter aflägsna sig från hvar andra och sålunda
framställa regelbundna figurer.

*



Bladgrodor (Hylodes). A n tillgrodan, såsom vi vilja kalla henne (Hylodes
martinicensis), är en representant för ett löfgrodslägte, hvilket enligt Gun t h er s
åsigt bildar en särskild familj. Hon upptäcktes på ön Martinique, men förekommer
äfven, såsom senare forskningar uppdagat, på Hayti, Portorico, S:t Vincent och
Barbados, synes ingenstädes vara sällsynt och är allmänt bekant under namnet »Coqui».
Om hennes görande och låtande saknas närmare iakttagelser, men deremot hafva vi
på senare tiden erhållit meddelanden angående hennes fortplantning, hvilka äro
högeligen anmärkningsvärda. För femton år sedan (1871) meddelade d:r Bello, att
Coquis ungar komma ur ägget fullständigt utbildade, i stånd att lefva i luften, och
således icke undergå någon förvandling utom ägget. Gundlach sände fyra ägg
ined foster till Peters i Berlin. Ägget bildar, enligt den sistnämndes skildringar,
en genomskinlig blåsa af 4 till 5 mm. i genomskärning, vid hvilken blåsa en
ogenomskinlig, flockig, ägghvitartad massa häftar. Blåsan är fyld med en vattenklar vätska,
som tydligen visar alla det i henne simmande fostrets delar. Fostret är liksom hos
däggdjurets embryoner sammankrökt åt buksidan, så att hufvudet närmar sig de bakre
extremiteterna. Dessa äro i likhet med de främre sammanvikna under buken och
ligga tätt intill kroppen. Stjerten är likaledes instjelpt nedåt, böjd åt höger eller
venster och döljer en del af baklemmarne. I tre ägg voro dessa fullständigt utvecklade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free