Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
GEODOK.
i Europa, och likaså utbreder hon sig öfver mellersta Asien och Japan. Hon bebor
så olika orter, att man måste beteckna henne såsom ett allmänt utbredt djur. Hon
finnes i skogar, bland buskar och häckar, på fält, ängar och i trädgårdar, i källare,
hålor, grottor, gamla murar, stenrösen, under trädstammar, enstaka platta stenar, kort
sagdt öfver allt, hvarest ett kryphål erbjuder sig åt henne eller der hon kan bereda
sig ett dylikt. Hon gräfver nemligen, om hon saknar gömställen, mer eller mindre
djupa hålor i marken, hvilka hon derefter besöker lika regelbundet som räfven sin
kula. Så vidt möjligt, väljer hon fuktiga, skuggiga platser och träffas derför mycket
ofta under sådana växter, hvilkas breda blad icke blott skänka skugga, utan
formligen täcka marken. Hon hyser synnerlig förkärlek för starkt luktande växter,
exempelvis salvia och odört, hvilken senare växt hon sannolikt till någon del har
att tacka for sitt dåliga rykte. Emedan hon är klumpig och ovig i sina rörelser
och knappt i stånd att göra längre språng, undviker hon vidlyftigare ströftåg, men
genomsöker desto sorgfälligare det lilla område hon utvalt och blir för den skull,
och emedan hennes glupska matlust fordrar en ansenlig mängd föda, till en verklig
välsignelse för den ort, på hvilken hon slagit sig ned. En följd af hennes ovighet
är, att hon ofta faller ned i källare, brunnar, schakt och gropar, och då hon icke
kan hjelpa sig upp derifrån, får hon nöja sig med det ringa byte, hvilket i likhet
med henne sjelf tillfälligtvis faller ned i djupet. I trots häraf lyckas det henne ofta
äfven här att icke allenast lifnära sig, utan rigtigt göda sig. Hennes föda utgöres,
enligt Fothergill, af små maskar, getingar, bin, spindlar, skalbaggar, i allmänhet
af alla arter af insekter, med undantag af fjärilar, hvilka hon ej gerna angriper,
sannolikt af det skäl, att deras vingstoft fastnar på hennes slemmiga tunga och
försvårar nedsväljandet. Oaktadt sin glupskhet, som man nästan skulle kunna beteckna
såsom en ständig hetshunger, försmår hon hårdnackadt att förtära döda djur. Der
det henne bländande, hjerta solljuset dämpas af växterna, varseblifver hennes långt
framskjutande och särdeles rörliga ögon hvarje litet djur, det må komma från.
hvilket håll som helst, och tungan framkastas med underbar skicklighet och rörlighet
på det uppspanade bytet, så att detta sällan undkommer. Den, soni utan att oroa
en undankrupen padda, till henne kastar en mask, en larv eller en annan insekt, kan
hafva stor förnöjelse af att iakttaga hennes görande och låtande. Hennes ögon
börja genast gnistra, hon vaknar upp ur sin skenbara slummer och rör sig mot sitt
byte med en liflighet, som står i stark motsats till hennes beteende under vanliga
förhållanden. När hon kommit på lagom afstånd, stannar hon och tager likt en
fogelhund, som gör stånd framför villebrådet, sitt rof skarpt i sigte. Nu skjuter hon
fram tungan, och med denna kastar hoii offret i sitt vidt uppspärrade gap samt
sväljer och döljer det nästan samtidigt i magen. Är biten allt för stor eller för lång,
har hon gripit t. ex. en daggmask, och skjuter denna ännu fram ur munnen, så
hjelper hon till, såsom Sterki iakttagit, »med ett hastigt och säkert utfördt slag af
ena framfoten». Dermed är biten genast nedsväljd, och omedelbart derefter sitter
paddan åter orörlig i sin lurande ställning och spanar på nytt omkring sig. Om hon,
såsom väl ock händer, förfelar ett byte, eller om detta genom ett slag med tungan
endast bedöfvats, men icke klibbats fast vid den samma, afstår hon vanligen från
all vidare förföljelse, så vida icke insekten börjar åter röra på sig. Dock kan
äfven inträffa, att hon hastigt kastar fram tungan två till tre gånger efter hvar
andra i hopp att ernå hvad som första gången misslyckades. Hon förtär en otrolig
mängd ohyra af alla slag. Jemte de nämnda smådjuren synas sniglar vara en
omtyckt föda, men dessutom förgriper hon sig på små kräldjur och groddjur, enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
