Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKAR I ALLMÄNHET.
tyda, hvad der kan vara för svenskar att uträtta, kunna vi anföra Spencer
Wal-pole, f. d. fiskeriinspektör i England: »Nordsjön», säger han 1883, »är Hufvudkällan
för Englands förseende med fisk, och dess fiske är oss mera inbringande än många
länder. Om vi erinra oss, att utom de engelska äfven norska, danska, tyska, holländska,
belgiska och franska fiskare här utöfva sin näring, kunna vi bilda oss en föreställning
om detta hafs rikedomar. Det är antagligt, att fisket i Nordsjön årligen inbringar
en summa af 450 millioner kronor». Nog böra väl både enskild företagsamhet och
statsman n aklokhet känna sig manade att kraftigt ingripa för att bereda Sverige ett
större deltagande i en dylik vinst.
Vid fiskets utöfvande och vid handhavandet af dess angelägenheter framstår
emellertid äfven en annan fråga, lika vigtig som frågan om fiskets närvarande värde.
Ej blott stundens vinst, äfven kommande tiders fördel måste beaktas, fiskets bevarande
försäkras. I denna fråga drabba ofta de mest olika åsigter samman.
Vår fiskeristadga angifver i allmänhet de medel, som äro ändamålsenliga för att
höja fiskrikedomen. Den förbjuder att oroa fisken å lekplatserna och i de strömmar,
som leda till dessa, att använda olämpliga nät, framför allt sådana, som hafva allt för
trånga maskor, äfvensom andra skadliga fångstverktyg eller fångstmedel, att utsläppa
giftiga ämnen i bäckar och floder, den bestämmer vissa tider, då de olika fiskarterna
böra skonas o. s. v. A andra sidan drabbar den stundom hårdt fiskarena utan att
derför på långt när lemna tillräckliga medel för att ö f ver vaka lagens utförande.
Sålunda tillintetgÖres lagstiftarens goda afsigt till stor del, så länge icke hvar och en
sträfvar att verka och handla till fördel för alla intresserade. Härtill kommer, att
knappast inom någon del af lagstiftningen äro åsigterna om ändamålsenligheten så
vexlande som i fiskerilagstiftningen. Detta beror i första rummet på vår okunnighet
om fiskarnes lif och vanor. Om alla andra ryggradsdjurs lefnadssätt och lefnadsvilkor
veta vi långt mera, och detta med större säkerhet, än om fiskarnes lefnadssätt,
verksamhet, vanor och behof. »Många vigtiga frågor, angående hvilka hvarken fiskare
eller de lärde äro på det klara och hvilkas afgörande är af största vigt för fiskets
höjande», anmärker B e ne ek e, »vänta ännu på sin lösning. De vilkor, vid hvilka i
olika vattendrag fiskarnes trefnad är knuten, äro ännu lika okända för oss som vissa,
ja, de flesta arternas mest omtyckta och bästa föda. Detta är väl ett af
hufvuclskä-len, hvarför många med rika medel företagna försök att här och der inplantera
värdefulla fiskar fullkomligt misslyckats. Om orsaken till fiskarnes plötsliga utdöende i
floder och sjöar äro vi ännu fullkomligt okunniga.» Ett ofta öfverskattadt, men
derför ingalunda overksamt medel att åter skaffa fisk i våra floder och bäckar, hafva vi
i den s. k. artificiella fiskodlingen, som i Kina varit bruklig i århundraden, men i
Europa först upptäcktes i början af förra århundradet. Sedan år 1733 sysselsatte sig
Jacobi, en landtbrukare i Lippe-Detmold, med att med konst befrukta forellrom,
och trettio år derefter offentliggjordes de af honom vunna resultaten. Några år
dessförinnan (1761) otfentliggjorde rådmannen i Linköping C. Fr. Lund i
Vetenskapsakademiens handlingar sina »Rön om fiskplantering uti insjöar». Han hade
nemligen då uppfunnit den ännu med god fördel använda och efter honom benämnda
fiskodliugssumpen, en upptill öppen sump, hvars sidor kunna nedfällas och som på
insidan fodras med granris och i hvilken man under lektiden insläpper lekfärdiga
hannar och honor af sådana arter, som leka om våren i jemförelsevis stillastående
färskvatten och fästa sin rom på vass, qvistar o. d. Lund sjelf beräknade, att man
i en sådan sump skulle af 30 braxenhonor, 100 abborrhonor och 100 mörthonor jemte
ett mindre antal hannar af samma arter kunna erhålla öfver 10 millioner unga fiskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
