Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
BENFISKAR. TAGGFENIGA.
I alla haf äfvensom i de flesta af gamla och nya verldens floder och
sötvattenssamlingar lefva medlemmar af denna familj. Arterna utmärka sig lika mycket
genom sin vackra färg som genom sin rörlighet och roflystnad.
Abborrar (Perca). Abborren (Perca fluviatilis, fig. 89, a) representerar det
öfver gamla och nya verlden utbredda abborrslägtet och utmärker sig genom två
ryggfenor, hvilka stå mer eller mindre tätt intill hvar andra och stundom väl äfven
förenas genom en låg hinna, genom tandadt förlock och taggigt gällock äfvensom genom
t=p=i= a
Fig. 80. a. Abborre (Perca fluviatilis). b. Gös (Lucioperca Sandra).
de många små, tätt stående s. k. borsttänder, som sitta i munnen. Hans form och
färg torde vara hvar man bekant. I första ryggfenau räknar man 13 till 15, i den
andra l hård och 13 till 14 mjuka, i hvardera bröstfenan 14, i hvardera bukfenan
l hård och 5 mjuka, i analfenan 2 hårda och 8 till 9 mjuka, i stjertfenan 17 strålar.
Hannar och honor kunna icke med bestämdhet åtskiljas i det yttre, de förra tyckas
dock vara något lägre i förhållande till längden än de senare. Längden öfverstiger
sällan 45 cm., vigten 2I/2 kg. - Abborrens utbredningsområde sträcker sig öfver hela
Europa och en stor del af norra Asien. Enligt Yarrell lär han vara sällsynt i Skottland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
