- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
265

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KINDPANSRADE. 265

sjön och uppehåller sig om sommaren på måttligt djup, helst i närheten af
flodmynningar, men drager sig mot vintern till baka till hafvets djupare delar. Hannarne
närma sig, enligt Ekström, mera sällan kusterna än honorna och, såsom det tyckes,
endast under lektiden i april eller maj, men då stundom i icke obetydlig mängd.
Förökningen är obetydlig; Kröyer fann hos en gammal drägtig hona endast
trehundra ägg. I glupskhet står denna fisk knappt efter för någon af de beslägtade
arterna, ehuru han endast förmår betvinga mindre byte. Hans kött skattas icke
högt, och derför kastas han vanligen af fiskarena till baka i vattnet eller användes
i bästa fall såsom bete for större roffiskar.

*



I den sista underfamiljen förena vi Knorrhanefiskarne (Triglina), små eller
i bästa fall medelstora fiskar med jemförelsevis mycket stort, nästan fyrsidigt hufvud,
som beklädes af ett skrofligt pansar, med två åtskilda ryggfenor, tre fria ledade strålar
framför den stora bröstfenan och sammetständer i käkarne och på plogbenet. De
hafva alltid väckt uppmärksamhet, ty då man tager dem ur vattnet, låta de höra ett
sällsamt, grymtande eller knorrande läte, hvilket framkallas derigenom att deras
gäl-lockben gnidas mot hvar andra. Hos vissa arter vill man äfven hafva iakttagit ett
fosforescerande ljus eller sken.

Knorrhanar (Trigla). I Nordsjön och stundom i Kattegat lefver Fenknoten
(Trigla hirundo, fig. 100), en fisk af 50 till 60 cm. längd och den största europeiska
arten af slägtet. Han är på ryggen gråröclaktig eller brunaktig, på buken ljust rosenröd
eller hvitaktig och prydes af röda rygg- och stjertfenor, hvita buk- och analfenor
och svarta, på insidan blåkantade bröstfenor. I första ryggfenan räknar man 9, i
den andra 16, i bröstfenorna 3 fria och 11 sammanbundna, i bukfenan l hård och
5 mjuka, i analfenan 15 och i stjertfenan 11 strålar. - Nära beslägtad med
fen-knoten är den hos oss talrikare Knorr hanen eller G n odingen (Trigla Gunardus),
som uppnår omkring hälften af föregående arts längd och ofvan bär hvita stänk på
brunaktigt grå botten, på kinderna tecknas med små stjernor och är silfverhvit på
undersidan. Ett långs sidorna löpande band består af skarpa spetsar, liknande
tänderna i en såg. Första ryggfenan är brun, stundom svartfiäckig, den andra
ryggfenan äfvensom stjertfenan äro ljusbruna, de jemförelsevis korta bröstfenorna äro dystert
grå, bukfenorna och analfenan nästan hvita. I första ryggfenan räknar man 8, i den
andra 20, i bröstfenan 3 fria och 10 förenade, i bukfenan l och 5, i analfenan 20, i
stjertfenan 11 strålar. - Båda dessa arter bebo Medelhafvet, Atlantiska oceanen,
Nord- och Östersjön, dock knappast öster om Öresund. De uppehålla sig vanligen på
djupet, helst på sandig botten, och förfölja härstädes företrädesvis kräftdjur, men äfven
musslor och andra blötdjur äfvensom qvabbor. De simma med behagliga rörelser,
om också icke särdeles hastigt, bruka sina stora bröstfenor liksom vingar och utveckla
och sluta dem omvexlande. Då de nattetid röra sig på grunda ställen, lära de lysa
»såsom gnistrande stjernor» och frambringa ljusstrimmor, hvilka synas lång väg i
vattnet, stundom långs ytan, stundom åt djupet. Vida mera egendomligt och
ovanligt än deras simrörelser är deras krypande på bottnen. De tre fria strålarne
framför bröstfenorna äro till sin verksamhet i sjelfva verket ingenting annat än ben
eller fötter och sätta dem i stånd till att formligen gå. För att fortskaffa sig på
detta sätt, lyfta de bakdelen af kroppen något öfver bottnen, såsom vår
afbildning visar, röra de tre strålarne hastigt efter och oberoende af hvar andra och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free