Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 BENFISKAS. TAGGFENIGA.
£11 yta af åtta centimeters genomskärning. Då Warriugton, förvånad öfver den
vaksamme faderns tilltag, tog ett förstoringsglas, upptäckte han det nyss utkrupna
jnglet. Från denna stund sam hannen oafbrutet kors och tvärs öfver det rengjorda
rummet, liksom fördubblande sin vaksamhet och tillbakadlifvande hvarje annan fisk,
som närmade sig på ett visst afstånd. Sedan ungarne tilltagit något i storlek och
styrka, tycktes de vilja sprida sig, men fadern hindrade detta, i det att han tog
flyktingarne i munnen och försigtigt åter spottade ut dem på nästet. Först senare, då
jnglet redan visade sig kunna simma dugtigt, aftog väktarens verksamhet småningom,
och då de slutligen kunde lifnära sig sjelfva, bekymrade sig den gamle icke vidare
.om dem. - Ehuru spiggarne lägga endast 60 till 80, och således jemförelsevis få
ägg och i trots af sin försvarsförmåga plågas och hotas af många fiender samt i
synnerhet hafva att lida mycket af ganska stora bandmaskar, hvarförutom de, enligt
Blochs uppgift, skola i bästa fall lefva endast tre år, föröka de sig likväl stundom
i otrolig mängd, i svnnerhet i flodernas s. k. döda armar, i stillastående dammar
dJ CJ ’i- ’
.och sjöar och i fästningsgrafvar. I Holstein och Schleswig, i Sverige och England
fångar man dem månget år i så stora massor, att man använder dem till att dermed
fodra svin, höns och ankor, att koka trän af dem eller såsom gödningsmedel. Köttet
anses allmänt för onjutbart; dock påstå många, att spigg ingalunda är någon dålig
loda, utan tvärt om ganska välsmakande, förutsatt, att den tillredes ined omsorg, och
i »Whitebait», engelsmännens så omtyckta rätt, bestående af hvarjehanda småfisk,
mest sillyngel, förekommer ofta spigg.
Familjen Makrilfiskar ($combrida>).
Ett icke obetydligt antal välbyggda fiskar med spolformig, från sidorna
sam-mantryckt, mot stjerten mycket afsmalnande kropp, som vanligen beklädes af små,
knappt märkbara fjäll och derför synes slät, sammanfattas naturenligt till en familj,
som vi efter den mest framstående arten kalla makrilfiskar. Till dess särskilda
kännetecknande må vidare anföras, att gällockstyckena äro glatta, det vill säga icke hafva
några taggar eller tänder, att gälspringan fast tillsluter sig, att de hårda strålarne
i ryggfenan äro mindre utvecklade än de mjuka och svagare än i analfenan, att
ryggfenorna väl äfven äro åtskilda eller sönderfalla i särskilda delar och att bukfenorna,
hvilka stå på bröstet, stundom förkrympa eller alldeles icke finnas. - Makrilfiskarne
bebo hafven i alla längd- och breddgrader och utsträcka sitt utbredningsområde
merendels öfver mycket vida sträckor. Nästan alla kända arter, mer än hundra till
antalet, lefva sällskapligt, några i oräkneliga skaror, många på betydligt djup, andra
åter mer i de högre vattenlagren. Alla äro förträffliga simmare, alla utan undantag
dugtiga röfvare, ehuru man icke kan säga, att deras rotlystnad och förmåga att röfva
stå i förhållande till deras kroppsstorlek, alldenstund just familjens större arter ofta
nöja sig med mycket smått byte. Andra deremot husera i sina näringsfiskars skaror
såsom vargar ibland får. Då doraken (Cybiitm Commersomi), en till denna familj
hörande, meterlång, i vattnets öfra lager jagande roffisk, som finnes i Röda hafvet,
ser en fisks värm, lurar han, enligt de arabiska fiskarenas utsago, på långt håll på
den samma, störtar derpå med blixtens hastighet, simmande i de öfra vattenlagren
eller skjutande upp under ifrån, på sitt byte och biter åt höger och venster omkring
sig. Med sina skarpa tänder klipper han i tu fiskarne utan att uppsluka dem. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
