Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÖRBULTAR,
301
och hona, såsom man antager, men om könens förhållande till hvar andra veta vi ännu
ingenting. Om fortplantningen känna vi endast, att de svärdfiskar, som bebo
Medelhafvet, lägga sina ägg i juli. Deras förökning synes icke vara betydlig. Den allmänna
åsigten hos nyare iakttagare är, att svärdfisken egentligen är ett godmodigt, fredligt
och lättskräm dt djur, men att han stundom får anfall af raseri och förstörelselust och,
såsom man nu håller före, utöfvar sina våldsamheter till följd af de plågor, som
allehanda parasiter förorsaka honom. Afund om födan och hunger förmå honom
säkerligen icke att våga sig på andra hafsdjur, men att han verkligen angriper farliga
och icke farliga bland dem, detta kan icke betviflas. Påståendet, att svärdfisken till
och med angriper hvalflskar, har likaledes tör icke länge sedan fått sin bekräftelse.
Dock måste man med försigtighet upptaga den uppgift härom, som meddelats af den
ende iakttagaren, en engelsk sjökapten vid namn Gro w, alldenstund det högst
sannolikt icke är frågan om svärdfisken, utan om späckhuggaren. A andra sidan är det
bestämdt bevisadt, att den äkta svärdfisken genomstuckit större djur. Så försäkrar
Daniel, att en man, som badade i Severn icke långt från Worcester, genomborrades
af en svärdfisk och att missdådaren omedelbart derefter fångades, hvarför icke något
tvifvel om hans missgerning gerna kunde råda. Fartyg hafva flere gånger blifvit
genomborrade af svärdfiskar, och plankor, i hvilka det afbrutna svärdet ännu
qvar-sitter, förvaras i flera museer. En kraftig stöt af svärdfisken gör samma intryck som
om fartyget stött på en klippa, och faran skulle vara nästan lika stor, om det vore
fisken möjligt att åter draga ut sitt svärd, hvilket lyckligtvis icke synes vara fallet.
Man har alltid funnit det afbrutet och torde derför med säkerhet kunna antaga, att
det rasande djuret umgält sitt tilltag med lifvet. Annorlunda förhåller det sig. då
svärdfisken pröfvar sin kraft på fiskarbåtar: det har verkligen inträffat, att han borrat
åtskilliga sådana i sank. - Det finnes . en lustig gammal sägen, att svärdfisken
väl tål att höra grekiska, men icke italienska. Hvad denna hans språkkunskap
beträffar, råder än i dag bland de sicilianska fiskarena den vantron, att de vid
fångsten måste sjunga vissa ord, som verkligen hafva någon likhet med grekiska.
De äro emellertid icke grekiska och bilda i stället en af de mest olika språk
hopblandad trollformel, sådan som uttalas vid besvärjelser. Men fiskarena tro fullt och
fast på dess verkan, förmena sig dermed kunna locka svärdfisken i närheten af sitt
fartyg och påstå bestämdt, att han dyker ned, om ett enda italienskt ord inblandas
i denna formel. - Svärdfiskens kött har icke varit synnerligen prisadt, tvärt om till
och med ansetts för skadligt att äta; dock sägas de unga svärdfiskarne vara
förträffliga i smaken, och af de gamla anses i synnerhet en del af stjerten och de kring
fenorna liggande musklerna såsom läckerbitar.
Familjen Smörbultar (Gobiidce).
Hit hörande fiskar äro merendels små, långsträckta med naken eller fiällig,
’O J C? ’
slemmig hud och hafva två ryggfenor, af hvilka äfven den främre ofta besitter böjliga
strålar och stundom förenar sig med den andra ryggfenan. Bukfenorna stå långt
fram och äro antingen vid roten eller hela sin längd utefter förbundna, så att de
bilda en tratt eller ihålig skifva. I gälhinnan finnas 5 strålar. Hos många arter
skilja sig könen betydligt från hvar andra. - Det stora flertalet af alla smörbultar,
af hvilka inemot trehundra arter äro bekanta, lefver i hafvet. Några få bebo stan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
