- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
308

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

308 BEXFISKAR. TAGGFENIGA.

Familjen Slemfiskar (Blenniidce).

Hithörande fiskar bära så till vida sitt namn med full rätt, som de flesta af
familjens medlemmar hafva en slemmig, naken eller med mycket små runda fjäll
besatt hud. Kroppen är långsträckt, sammantryckt från sidorna, hufvudet stort och
något klumpigt. Bukfenorna stå på strupen och sammansättas endast af två eller
tre böjliga strålar. Ryggfenorna äro sammansmälta till en enda, ehuru man kan
urskilja en främre och en bakre del, och deras strålar äro mjuka och böjliga.
Bröst–anal- och stjertfenor äro vanligen stora och kraftiga. Tänderna äro vanligen långa,
stå tätt intill hvar andra och bilda en mycket regelbunden rad i hvardera käken.
Framför ögonen, siunclom äfven på näsborrarne eller kinderna, höja sig känseltrådar
af olika gestalt. Gälhinnestrålarne äro 6 eller 7 till antalet. Blindtarmar och simblåsa
saknas. Båda könen skilja sig vanligen temligen tydligt. - Äfven slemfiskarne
tillhöra nästan uteslutande hafvet; endast få arter finnas både i hafvet och i sött vatten,
Omkring trettio slägten och mer än tvåhundra arter bebo hafskusterna i alla zoner»
och några af dem äro för fisket af en viss betydelse. De äro dugtiga roffiskar. Deras
föda består af andra fiskar och alla slags ryggradslösa hafsdjur, i synnerhet maskar
och musslor. Icke alla, men likväl de flesta slemfiskar föda lefvande ungar till
verlden; andra åter egna särskild vård åt äggen genom att bereda dem ett näste. Ho*>
de torra måste således nödvändigt äggen befruktas i honans kropp och för detta
ändamål må hända en parning ega rum. Förökningen är jemförelsevis ganska betydlig.
Man har hos enskilda honor funnit ända till trehundra ungar. Andra arter leka p ii
vanligt sätt, men äfven de visa i sitt yttre genom förhöjd färg, att
fortplantningstiden utöfvar ett betydligt inflytande på dem. För öfrigt påminna slemfiskarne om
smörbultarne och de bukskifvade fiskarne. Deras lefnadssätt är mer eller mindre det
samma. Äfven slemfiskarne uppehålla sig i srnå sällskap på klippig eller stenig botten,
kunna utan skada under ebben stanna på det torra, gömma sig gerna i klyftor och
skjuta plötsligt fram ur dessa på sitt byte o. s. v. De större arterna, hvilkas kött
är hvitt och välsmakande, äro på sina ställen föremål för särskildt fiske.

Vargfiskarne (AnarrJiichas) öfverträffa alla sina anförvandter genom sin
storlek och beväpning. Deras kropp är lång och sammantryckt; ryggfenan löper öfver
hela öfversidan, men förenar sig lika litet som den kortare analfenan med stjertfenan.
Bröstfenorna äro stora; bukfenor saknas alldeles. Såsom egendomligt kännetecken
måste man betrakta tänderna, bland de fruktansvärdaste, som finnas i fiskarnes klass,
De utgöras af väldiga kägeltänder, som sitta i käkarne, och af flera rader trubbigt
kägelformiga tänder bakom dessa på gom- och plogbenen. Gälhinnan innehåller sju
strålar. - Ha fs kat t en (Anarrhichas lupus, fig. 121) lär uppnå en längd af 2 m.;
i sydligare haf finner man dock sällan exemplar, som äro mer än l m. Redan vid
Skottland hör hafskatten icke just till sällsyntheterna. Vid tyska, danska, vestra
Sveriges och Norges kuster finnes han här och der. Kring Island, vid Grönlands
och Finmarkens kuster är han allmän. Hufvuddelen af hans föda består af
kräftdjur och musslor, hvilkas pansar och skal han utan svårighet krossar med sina
fruktansvärda tänder. Sannolikt förföll er han äfven åtskilliga fiskar, tv han. simmar,.

ti O ’ u ’

ehuru med slingrande rörelser, likväl alltid tillräckligt hastigt för att upphinna en
eller annan af sina klassiorvandter. Under vintern lefver han på hafvets större djup,
l maj eller juni närmar han sig de grundare stränderna för att leka. Några månader
senare ser man hans grönaktigt färgade ungar i temligen stort antal mellan hafs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free