Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORSKPISKAE. 333
bestört och berättade, att der funnes ett verkligt underdjur: en lake utan hufvud,
men med två stjertar. Då man närmare undersökte förhållandet, upptäckte man,
att den ena laken slukat den andra.» Ungarne lifnära sig hufvudsakligen af fiskrom
och maskar. - Såsom lektid angifvas månaderna november till mars.
Fortplantningen sker således allt efter olika ort och väderlek vid olika årstider. - Ehuru
man hos honan räknat inemot 130000 ägg, är lakarnes förökning dock icke särdeles
stor, emedan största delen af de utkläckta ungarne uppätes af de gamle och af andra
roffiskar. Tillväxten synes vara mycket långsam,, och fortplantningsförmågan torde
först inträda med fjerde året. Fångsten bedrifves med största vinst under lektiden,
så väl med garn som med långref och ryssjor. Till bete använder man små fiskar
och kräftor. Om köttets godhet råda mycket olika åsigter. Ett högst egendomligt
bruk af lakens skinn lärde Er ma n känna i Sibirien. Hos burjäterne ersätter
lak-skinn vårt fönsterglas och hos de kawaschiske jurterne äro män och qvinnor klädda
i rockar, byxor och stöflar af dylikt skinn.
* *
Längor (Molva). I de nordliga hafven ersattes laken af Långan (Molva
vulgaris), en fisk, som mycket liknar laken, men skiljer sig från honom genom
tändernas anordning och fenstrålarne, hvarför hon räknats till ett eget slägte.
Långan blir från l till 2 m. lång och uppnår en vigt af 25 kg. På rygg och sidor
är hon grå med oljegult skimmer, på buken hvit och utmärkes särdeles genom de
ljuskantade, mörka fenorna. Första ryggfenan spännes af 15, den andra af 65,
bröstfenan af 19, bukfenan af 6, analfenan af 66, stjertfenan af 39 strålar. - Långan,
som bebor Ishafvet och Nordsjön med Kattegat och är den längsta medlemmen af
slägtet, tillhör de nordliga hafvens värdefullaste fiskar och är i synnerhet af största
betydelse för Shetlands- och Orkneyöarnas, Islands och Norges invånare. Hon
uppehåller sig vanligen på betydliga djup och förföljer här kräftor och fiskar, i synnerhet
sådana, som ligga på bottnen, såsom flundror, knorrhanar och dylika, men närmar
sig under vårmånaderna kusten för att leka och gifver då anledning till en mycket
indrägtig fångst. Sjelfva fångsten är högst enkel, emedan långan, som är en af de
matgirigaste fiskar, gapar efter allt, som har lif eller tyckes hafva lif. En god del
af bytet förbrukas färsk, återstoden beredes på alldeles samma sätt som kabeljo till
stockfisk, klippfisk eller laberdan; af lefvern erhålles trän.
* *
Lubbar (Brosmiiis). Den sista medlem, jag vill omtala af denna artrika
familj, är Lubben (jBrosmius Brosme), representant för ett eget slägte, som
igenkännes på den enda långa ryggfenau, hvilken intager tre fjerdedelar af hela
kroppslängden, en hälften så lång analfena, en hakskäggtråd och jemförelsevis stora
fjäll. Lubben blir omkring 60 cm. lång, är på öfversidan likformigt dystert gul, på
undersidan ljusgul med hvitkantade rygg-, anal- och stjertfenor, hvilka hafva svarta
band och fläckar. Lubben är egentligen hemma mellan 60° och 73° nordlig bredd,
men vandrar stundom åt södern, förekommer icke sällan i närheten af Orkaderna
och fångas tillfälligtvis äfven vid Bohuslän. Ofta träffas han vid kusterna af Norge
och Finmarken, i farvattnen kring Färöarna och vid Islands vestra och södra kust;
vid Grönland synes han deremot saknas. Till de isländska kusterna börjar han
närma sig i januari i stora hopar, stannar här till våren och lemnar dem åter på
sommaren. Men äfven i närheten af land väljer han vanligen djupt vatten och med
gräs beväxt botten och fångas för den skull icke så ofta. som det skulle vara önskligt
ön ’ f-j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
