Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORMFISKAR. FLUNDREFISKAR. 335
till Tobias1 ära uppkallade fisken är den mycket nära stående Blåtobisen
(Ammo-dytes lancea). Båda skilja sig derigenom att hos blåtobisen ryggfenan börjar öfver
bröstfenorna, hos Tobiasfisken bakom dessas spets, och den förre är mindre än
den senare, hvartill kommer, att nosen på den förstnämnda är utsträckbar, men icke
så på den sistnämnda. Färgen på öfversidaii är brunaktig, på undersidan
silfver-glänsande. - Båda tobisfiskarne bebo de nordligare hafven vid flacka, sandiga kuster,
simma under floden ofta i talrik mängd mycket hastigt omkring och jaga alla slags
maskar och fiskyngel samt roa sig i synnerhet under varma aftnar med att oupphörligt
hoppa upp öfver vattnets yta, medan de vid återinträdande ebb pläga gräfva ned sig
i sanden och stanna här till dess att floden återkommer. Om deras fortplantning är
man ännu icke på det klara. Månaderna maj, augusti och december uppgifvas såsom
lektider; ungar af omkring 10 cm. längd märkas i april och anses for föregående
års afvel. Våra fiskare använda de fångade tobisfiskarne hufvudsakligen såsom bete
för andra fiskar. Vid Medelhafvet lär man äfven äta den derstädes förekommande
arten, och vid Grönlands kuster lära tobisfiskarne ätas både färska och torkade. Vid
våra kuster betraktar man vanligen, ehuru med orätt, kottet såsom värdelöst.
Familjen Flundrefiskar (Pleiironectidce).
Flundre- eller plattfiskarne utmärkas genom sin starkt sammantryckta kropp
och ett till den grad förvridet hufvud, att båda ögonen komma att stå på ena sidan,
än på högra, än på venstra sidan, och allt efter hvarje individs art och väsende
på den sida, hvilken så väl genom beklädnad och färg plägar afvika från den
motsatta, som ock genom större utveckling af fenorna eller till och med genom bättre
utbildning af skelettets ben utmärker sig framför den andra sidan. Ryggfenan
intager ryggens tillskärpta kam, analfenan åter bukens motsvarande kant. Äfven
stjertfenan har ett annat utseende på den ena än på den andra sidan, ehuru dess
bildning måste kallas regelbunden. I gälhinnan räknar man vanligen 7 strålar.
I munnen finnas olika slags, men vanligen antingen starka eller borstformiga tänder.
Bukhålan intager endast ett mycket litet rum, men förlänges in uti stjerttrakten.
Matsmältningsverktygen äro enkla. Simblåsa saknas. - Det kan. redan på förhand
antagas, att denna sällsamma kroppsform betingar ett för flundrorna mer eller mindre
egendomligt lefnadssätt eller, såsom några pläga uttrycka sig, att kroppens gestalt
förklaras af lefnadssättet. Detta skiljer sig nu visserligen ingalunda väsentligen från
andra, regelbundet byggda fiskars, men står, såsom naturligt är, i närmaste
öfverensstämmelse med flundrefiskarnes byggnad. I mera än 180 olika arter befolka dessa
fiskar kuststräckorna af alla haf och stiga äfven upp i strömmar och floder. De äro
bottenfiskar, som lefva med ena kroppssidan tryckt mot bottnen och den andra med
ögonen vända uppåt. På detta sätt ligga de under största deleri af sitt lif på lur
och röra sig nästan endast då, när det gäller att vinna byte eller dölja sig för större
röfvare. Så talrik familjen är och så ansenliga skiljaktigheter än finnas i
kroppsbyggnad, fjällbeklädnad och färg, till sitt väsende och beteende öfverensstämma likväl
alla flundrefiskar med hvar andra. Det torde derför vara tillräckligt, om vi
härstädes inskränka oss till de vigtigaste vid svenska kusterna förekommande arterna
och med vederbörligt afseende på särskilda arters egendomlighet söker teckna en
allmän lefnadsbild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
