Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 BENFISKAR. MJUKFENIGA.
arterna af detta slägte ställa våra fiskare med rätta Rödspbttau eller Spättan
(Platessa vulgaris, fig. 134) främst. Hennes längd öfverstiger blott i sällsynta fall
.50 cm., hennes vigt endast undantagsvis 7 kg. Allt efter olika ställen, på hvilka
hon uppehåller sig, på olika sätt färgad och fläckig, är hon vanligen på ögonsidan
gråmarmorerad på brun botten och tecknad med rundade gula fläckar, som fortsättas
äfven på rygg-, anal- och stjertfena. På den ögonen motsatta sidan är hon deremot
enfärgadt gulaktig eller hvitgråaktig. Strålarnes antal utgör i ryggfenan 73, i
bröstfenan 11, i bukfenan 6, i analfenan l tagg och 55 strålar, i stjertfenan 16. - Ut-
bredningskretsen sträcker sig öfver en stor del af Atlantiska hafvet, Medelhafvet, Nord-
..
sjön och Östersjön. I Nordsjön förekommer hon Öfver allt, om också icke alltid lika
talrikt; i Östersjön anträffas hon till främre Pommerns kuster och ända in i Stockholms
skärgård. - Nästan ännu talrikare uppträder på passande ställen den i samma haf
inhemska Sk rubbs k ädd an eller Vanliga flundran (Platessa flesus), en af de
flundrefiskar, som ofta äfven besöka sötvattnen. Hon igenkännes lättast genom deD
starka taggigheten långs basen af rygg- och analfenan samt långs sidolinien. Hennes
längd utgör sällan mer än 30 cm., vigten uppgår blott undantagsvis till något öfver
o kg. Färgen spelar från svartbrunt till ljusbrunt; teckningen består af mörkare
fläckar; fenorna äro vanligen ljusare färgade än kroppen, men likaledes försedda med
mörka fläckar. Den ögonen motsatta sidan visar fina svarta punkter och stänk på
ljusgul eller gulaktigt hvit botten. - Sandskäddan (Platessa limanda) utmärker
sig genom sina skrofliga, i kanten tandacle och oregelbundna fjäll, är ofvan likformigt
blekbrun, men på undersidan hvit, har 76 strålar i ryggfenan, 11 i bröstfenan, 6 i
bukfenan, l tagg och 59 strålar i analfenan, 12 i stjertfenan, uppnår en längd af 25
till 30 cm. och en vigt af 2 till 3 kg. Hon bebor danska, svenska, norska, britiska,
schleswigska och isländska kusterna, men intränger icke ofta i Östersjön, hvarest hon
icke heller går så långt vester och norr ut som vanliga flundran.
Hafstungor (S öl e a) heta slutligen de aflånga flundrefiskarne med rundad,
näbblikt böjd nos och en ryggfena, som tager sin början redan framför ögonen och
löper nära till stjertfenan. Analfenan är mycket stor, stjertfenan afrundad;
bröst-fenorna äro utvecklade på båda sidor och hafva alla sina strålar delade. Kroppen
beklädes af tandade fjäll, och i flera rader ordnade kardtänder stå endast i munnens
undra eller blindsida. Ögonen ligga på högra sidan. - Haf st u n gån (Solea
vulgaris, fig. 133, c) uppnår högst 60 cm. längd och en vigt af 4 kg.; hon är på
utsidan, och på bröstfenornas spetsar svart, på blindsidan brunaktig. Ryggfenaii spännes
af 84, bröstfenan af 7, bukfenan af 5, analfenan af (57, stjertfenan af 14 strålar.
Från Medelhafvet till Ishafvet saknas hafstungan icke vid uågon kust af det vestliga
Europa. I Nordsjön uppträder hon ganska ofta och intränger äfven i de härstädes
mynnande floderna, men i Östersjön förekommer hon icke längre än till Kiel samt
uppnår härstädes på långt när icke samma storlek som r Nordsjön.
Med undantag af helleflundran älska alla de i det föregående beskrifna
flundrefiskarne grunda, helst sandiga eller åtminstone icke gytjiga, d. v. s. med mjukt, djupt
slam täckta ställen i hafvet. Flera arter, i synnerhet vanliga flundran och hafstungan,
uppehålla sig gerna vid flodmynningar; den förra företager till och med stundom
vandringar uppfor strömmarne långt in i det inre af landet. Så tröga nemligen
flundrefiskarne synas vara, så gerna företaga de likväl vandringar. Vid de flesta
arters utomordentliga talrikhet aktar man härpå mindre än saken förtjenar. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
