Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L AX AK. 351
fördröjas eller påskyndas af den rådande väderleken liksom till följd af värmen i en
flod, men inträöar i allmänhet i mars, april och maj månader, i Norrland dock
senare. Då isen går upp i floderna, närma sig laxarne i sällskap af trettio till
fyratio stycken intill kusterna, d. v. s. strömmarnes mynningar, uppehålla sig härstädes
en tid, liksom om de först måste vänja sig vid det färska vattnet, gå sedan med
floden uppåt strömmarne och återvända med ebben till hafvet, till dess att slutligen
den egentliga resan äntrades. Man har iakttagit, att honorna stiga upp i floderna
före hannarne, och att ungarne, som för några månader eller veckor sedan gått till
hafvet, tidigare återvända till floderna än de äldre. Under årets första månader komma
dock vanligen de största laxarne, derefter de, som endast en gång varit i hafvet,
och mindre fiskar från tidigare år, så att medan de förstnämnda redan hunnit till
de öfra flodloppen, de senare inrycka i de nedra. Nyss ur hafvet komna laxar kunna
med temlig säkerhet igenkännas på sin silfverhvita färg och sina jemförelsevis löst
sittande fjäll, ofta äfven genom en på dem fastsittande parasit, som dör i sött vattenr
hvarför de också kunna skiljas från andra laxar, som redan en längre tid lefvat i
floderna, och med ledning deraf kan man äfven följa dem under deras vandring.
Under denna lära de bevara en viss ordning, d. v. s. bilda två rader, som
sammanstöta framtill, så att en gammal, stark iisk öppnar tåget och bakom denne de öfriga
följa på större eller mindre afstånd. Afbrytes raden, stannar tåget, men fiskarne
samlas snart åter och intaga på nytt den gamla ordningen. Ett hinder söka de af
alla krafter öfvervinna, gå under näten eller sönderslita dem och kasta sig öfver
strömhvirflar, vattenfall och stängsel. Härvid utveckla de en beundransvärd kraft,
skicklighet och uthållighet. De framtränga ända in i starkaste strömmen nedanför
hvirfveln, stödja sig väl äfven med stjertfenan mot en sten för att vinna en
hållpunkt, slå med full kraft mot vattnet och kasta sig härigenom till en höjd af två
till tre meter, samtidigt beskrifvande en båge af fyra till sex meter i genomskärning.
Misslyckas språnget, afhåller detta dem icke från att försöka på nytt, och icke sällan
umgälla de sin halsstarrighet med lifvet, äfven om de icke störta ned i de för dem
uppstälda fällorna eller ryssjorna, utan på blotta klippan. Lodräta vattenfall af betydlig
höjd sätta naturligtvis gränser för deras framträngande; strömhvirflar öfvervinna de
deremot med lätthet. På detta sistnämnda förhållande grundar sig den med
framgång använda inrättningen af s. k. laxtrappor, som bilda verkliga trappor åt dem, i
det man omvexlande på ena eller andra sidan af ett naturligt eller artificielt
vattendrag i klippan eller i byggda rännor fastsätter utspringande trä- eller jernskifvor,
mot hvilka det nedstörtande vattnets kraft bryter sig och hvarigenom sålunda
hvilo-platser beredas dem. Sjöar, genom hvilka floder strömma, simma de alltid igenom,
alldenstund de högre upp belägna tillflödena utgöra målet för deras vandring. I
trots af deras simförmåga ankomma de först efter temligen lång tid till strömmarnes
öfra lopp; de vandra alltså makligt och långsamt. Sålunda uppträda de exempelvis
redan i april i Rhen, men komma först i maj till Basel och sällan före slutet af
augusti till de mindre floderna. I Rhenområdet uppehåller sig, enligt iryaste
undersökningar, åtminstone en del under två år, innan de förrättat sin lek och utmattade
återgå till hafvet. - Mot lektiden försiggår med laxarne en äfven i deras yttre märkbar
förändring: underkäksspetsen förlänges i hakform och de anlägga en högtidsdrägt, deras
färg blir mörkare, och på kroppens sidor och gällocken uppstå ofta röda fläckar. Hos
mycket gamla hannar utvecklar sig, enligt Si e b öl d, vid lektiden en praktfall färgdrägt,
i det att icke allenast buken färgas purpurröd, utan äfven på hufvudet zigzaglinier bildas,
hvilka uppstå af i hvar andra flytande röda fläckar och skarpt afsticka från den blå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
