Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35G
BENFISKAR. BLÄSMUKNAB.
sensommaren, och från hafvet stiger han upp i strömmar och floder för att leka.
Han bebor Östersjön, norra Atlanten, med inbegrepp af sunden och kanalerna kring
Storbritannien, Nordsjön och Ishafvet ända till Hvita hafvet, uppträder icke sällan
på skandinaviska, engelska, skotska, irländska, lappländska och ryska kusterna
äfvensom i de här befintliga floderna i utomordentlig mängd, här och der i så stort antal,
att han helt och hållet kan förstöra nöjet för en engelsk laxfiskare, emedan han i
stället för den högt skattade blanklaxen biter efter betet och sålunda först väcker
förhoppningar, men derpå orsakar bitter missräkning. Hans föda utgöres af samma djur,
som de andra större, ädla laxarne förfölja. Lektiden infaller i november och december.
I floderna börjar han vanligen uppstiga i maj, juni och juli; återfärden eger rum sedan
isen gått upp. Fortplantningen försiggår på samma sätt som hos andra slägtets arter.
Der laxarne af en eller annan orsak icke komma till hafvet eller till någon
o
större insjö, bibehålla de en ungdomslönn, hvilken så väl i folkspråket som i
vetenskapen fått en särskild benämning: Forell (Salmo fario, fig. 139). Denna form
utmärker sig såsom den mest imdersätsiga. Kroppen är mer eller mindre
sammantryckt från sidorna, nosen är kort och mycket trubbig, plogbenets främre korta
skifva trekantig, på den tvära bakkanten besatt med tre eller fyra tänder; det
långa plogbensskaftet är på sin lätt urhålkade gomyta väpnadt med dubbla rader
mycket starka tänder. Att om färgen säga något allmängiltigt, är alldeles omöjligt.
Tschudi kallar forellen för »kameleonten bland fiskar», men hade kunnat tillägga,
att färgen vexlar ännu mera än hos detta beryktade kräldjur. Sannolikt kominer
man sanningen nära, om man antager, att den så olika färgen endast är ett återspel
af den färg, som är förherskande i det vatten, fisken bebor, en företeelse, som vi
återfinna hos den i hafvet boende flundran, hvilken afpassar sin drägt efter bottnen.
»Vi råka i förlägenhet», säger Tschudi, »om vi skola angifva forellens färg. Ofta
är den med svartaktiga fläckar besatta ryggen olivgrå; sidorna äro gröngulaktiga,
med röda punkter, guldskimrande, buken gråhvitaktig. Ryggfeuan har ljusa kanter
och är punkterad. Ofta är en allt igenom mörkare, sällan en helt svart färg
förherskande. Ofta äro punkterna svarta, röda och hvita, såsom hos många, som fångas i
alpsjöar, hvarvid för öfrigt de punkterna omgifvande ringarnes form och färg vexla.
Ofta är den gula, ofta den rodaktiga färgen öfvervägande, utan att man hittills
lyckats urskilja de utomordentligt mångfaldiga öfvergåugarne. Vanligen är dock
ryggen mörk, hvaremot sidorna äro ljusare och punkterade, men buken har den
ljusaste färgen. Fiskare anse, att färgen företrädesvis beror af vattnet, hvari forellen
uppehåller sig, och att den i ett och samma vatten är temligen beständig. Ju renare
vattnet är, desto ljusare är merendels färgen. På samma sätt förhåller det sig med
köttets färg, som hos de ljusare, med guld och rödt punkterade guldforellerna är
rödaktigt, eljest äfven gulaktigt, men vanligen är snöhvitt och icke förändras genom
kokning. Till denna färgförändring bidrager icke allenast vattnets kemiska
beskaffenhet, utan äfven årstiden, solljuset och åldern i betydlig grad. Man iakttager i
synnerhet hos forellen en egendomlig, lifligare högtidsdrägt, särdeles tydlig marmorering,
vidare vexling i färgen, allt efter olika ställningar och rörelser, i synnerhet en
plötslig och påfallande förändring vid retning.» Stjertfenan förändrar sin form med
åldern: hos unga foreller är hon djupt urskuren, hos äldre lodrätt afstympad, hos
gamla till och med något afrundad utåt. Forellens storlek rättar sig liksom färgen
efter fiskens uppehållsort. - Våra hittills samlade iakttagelser förslå icke att
begränsa forellens utbredningskrets; dock veta vi, att han anträffas på lämpliga orter
i hela Europa, från Nordkap till Kap Tarifa, likaså i Mindre Asien och sannolikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
