Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAXAR.
361
nedåt och bakåt småningom antaga formen af en halfmåne. Längden utgör l]/2 ti
2 m., vigten 20 till 50 kg. - Huchen finnes så väl i Sibiriens och Kaspiska hafvets
floder som i Donau. Till sitt väsende visar han sig såsom en äkta lax, men i
öfverensstämmelse med sin storlek öfverträffar han alla sina samslägtingar i glupskhet.
Da vy tog ur en af honom fångad liiich en harr< en id, en mört och två små karpar,
S i e b o l cl erfor af fiskare, att de ofta funnit vattenråttor i magen på större hucher.
Lektiden infaller i olikhet med närstående arters under april och maj månader, men
kan vid gynsam väderlek äfven börja i mars. Vid denna tid lemnar huchen sitt
älsklingstillhåll, starkt strömmande vatten, uppsöker grunda, med kiselstensbotten
försedda ställen i floden, gräfver med nosen gropar och är under romläggningen så döf
och blind, att man kan färdas öfver honom i båt, utan att han deraf skrämmes bort.
Ungarne växa hastigt och kunna fortplanta sig, då de uppnått en vigt af två kilo-
Fig. Hl. Nors (Osmerus eperlanus).
gram. Det hvitaktiga köttet står i välsmaklighet betydligt efter laxens och skattas
lägre än forellens. Alldenstund huchen enligt H e ek el och K n er fordrar mindre hårdt
bergsvatten och väl trifves i dammar, hvilka hafva ständigt tillflöde, skulle han lämpa
sig för fiskdamafveln, om han icke vore en glupsk roffisk och lätt dukade under för
en hos fiskar vanlig hudsjukdom.
Till laxfiskariie räknas äfven vanliga Nors en (Osmerus eperlanus, fig. 141),.
representant för Norsslägtet (Osmerus), som skiljer sig från familjens hittills
omtalade arter genom sina tänder och fi all. Mellan- och öfverkäksbenen bära i enkel
~ «.j
rad mycket fina tänder, underkäkens tänder äro af finare slag i en yttre och större,
af gröfre slag i en inre rad, och slutligen stå starka, spetsiga tänder på plogbenet,
gommen och vingbenet samt i synnerhet på tungan. Fjällen äro medelstora, fina och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
