Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKENGÅDDOR.
De flygfiskar, som resande oftast få se ute på öppna hafvet, tillhöra nästan
uteslutande det slägte, som framför andra fått namn af Flygfiskar (Exocoetus).
Deras hufvudsakliga kännetecken utgöras af de i utomordentlig grad utvecklade
fenorna, i synnerhet de tillspetsade bröstfenorna, hvilkas längd utgör omkring två
tredjedelar och bredd omkring en tredjedel af hela kroppslängden, och hvilka på den
mycket starka, under de tjocka musklerna liggande Skuldergördeln röra sig friare än
hos andra fiskar. Den breda ryggfenan står midt emot analfenan. Bukfenorna äro
inledade under bröstfeiiorna. Stjertfenan är djupt klufven och den undre fliken större
än den öfre. Käkarne hafva mycket små tänder. Gom och tunga äro icke
väpnade. Till sin gestalt hafva flygfiskarue, om man frånser fenorna, en viss likhet
med sillen, och namnet »flygande sill» är derför icke illa valdt. De hafva likväl en
mera undersätsig kroppsbyggnad, äro starkare rundade på ryggen och i brösttrakten
samt hafva tjock och trubbig nos. Likaså utmärka de sig genom sina n^cket stora
ögon, de ansenliga för- och gällocken och slutligen genom de tunna, lätt affallande
fjällen, af hvilka en långs sidorna löpande rad bär starka kölar. Af de inre delarne
väcker, såsom Humboldt först anmärkte, simblåsans ofantliga storlek i främsta
rummet uppmärksamhet. Hos en 16 cm. lång fisk, som undersöktes af denne
utmärkte forskare, var simblåsan. 9 cm. lång och 25 mm. bred, innehöll således omkring
60 kubikcm. luft. Simblåsan intager hälften af kroppens inre och bidrager sannolikt
dertill, att fisken är så lätt. - De olika arterna af flygfiskar likna hvar andra i så
hög grad, att man ända intill nyare tider endast urskilt några få arter.
Valenciennes, som i förening med Cuvier utgaf det på sin tid största arbetet öfver klassen,
undersökte emellertid dessa fiskar närmare och uppstälde några och trettio arter af
dem. Nyare forskningar hafva lärt oss känna flera, så att slägtet för närvarande
räknar omkring femtio arter. Alla tyckas föra mer eller mindre samma lefnadssätt.
De förekomma i de mellan vändkretsarne eller åtminstone i den tempererade zonen
liggande hafven, i sjainerhet verldshafven, i oerhörd mängd och ingalunda blott
invid kusterna, utan bokstafligen öfver allt. Ja, de förekomma fjerran från land i större
mängd än i dess närhet. Sällan förirra de sig till våra vattendrag. Vid britiska
kusterna har man, så vidt man hittills vet, endast iakttagit två arter af dem, och
en gång har en flygfisk tagits i Kristianiafjorden. - Deras uppträdande öfver vattnet
är ganska egendomligt. Då man först kommit inom deras område, ser man fartyget
på alla sidor omringadt af dem, d. v. s. så långt blicken når, ser man oafbrutet
enstaka flygfiskar eller hela skaror lyfta sig öfver hafsytan och åter sänka sig ned i
hafvet. Kittlitz jemför deras uppträdande med de flockar af trastar och finkar, som
om senhösten slå sig ned på fälten och söka efter de då sparsamma födoämnena.
Humboldt säger, att man fullkomligt betecknande liknat deras rörelser vid en
utefter vattenytan kastad platt sten, som, då han når ytan, åter studsar till baka
och liksom hoppar ett par meter upp öfver vågorna. Flygflskarne höja sig nemligen
vanligtvis, och så länge de icke hafva någon särskild anledning, endast 11/2 till 2
m. öfver vattenytan och fortsätta icke heller flygten länge i ett sträck, utan falla
snart ned igen; men den ena följer så hastigt på den andra, att det ser ut som om
den första allt jemt åter berörde vattnet för att gifva sig fart till ett nytt språng,
medan i sjelfva verket den ena fisken hoppar öfver den andra. Icke sällan händer
äfven, att på en gång en talrik skara af hundra till tusentals flygfiskar höjer sig
öfver vattnet. Då varseblifver man, att alltid en god del af dem, som flugit upp,
efter ett kort språng åter falla ned i vattnet, medan de öfriga fortsätta farten och
först på vida längre afstånd åter beröra vågorna. Den sträcka, som de på detta sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
