- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
377

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARPARTADE FISKAR.

377

nande växtämnen. I lugnt flytande vatten finnas de äfvenledes, men deremot
undvika de mer eller mindre bergsvattendrag. De lefva till största delen i sällskap och
förena sig gerna i talrika skaror, hvilka, efter hvad det tyckes, längre tid simma
och jaga gemensamt med hvar andra, under den kalla årstiden bädda sig tätt intill
hvar andra i gytjan och derstädes hålla ett slags vintersömn. För att kunna lifnära
sig måste de ofta och länge uppehålla sig omedelbart öfver vattnets botten. Största
delen af sitt byte framdraga de nemligen ur sjelfva gytjan, hvilken de formligen
genomsöka; åtminstone borra de hufvudet in i den samma och stanna länge i denna
ställning. Mot lektiden dela sig svärmarne i mindre hopar. Honorna draga förut
och hannarne följa troget efter, vanligen i något större mängd eller ungefär så att
två eller tre hannar åtfölja en hona. Är det ena könet till antal betydligt
öfverlägset det andra, så kan det hända, att beslägtade arter af familjen sälla sig till
sammans och leka gemensamt. Man antager åtminstone, och detta väl med rätta,
att flera af de karparter, som anförts i systemet, icke äro annat än bastarder. De
olika karparteruas benägenhet att para sig med hvar andra finner må hända sin
förklaring i den äfven hos dessa fiskar mycket lifliga fortplantningsdriften. Redan
i gamla tider ansågs familjens urtyp, karpen, med rätta såsom en sinnebild af
fruktsamheten. Såsom sådan var han helgad åt Venus, och på denna fruktsamhet syftar
också hans namn i latinet, från hvilket språk det samma öfvergått i vårt. I en tre
skålpund tung honas rom har man räknat 337000, i en fullväxt honas rom ända till
700000 ägg. En sådan rikedom måste placeras, och deraf kommer sig den lifliga oro,
det äfven i andra afseenden förändrade väsende och den hänsynslöshet, som under leken
utmärka karparne. - Örn nu dessa blandningar af olika arter blifvit orsak till
afvikande former, tillkommer emellertid ytterligare en annan härtill medverkande
omständighet. Flera af familjens arter hafva sedan inånga århundraden påverkats af
menniskan, som odlat dem. På detta sätt hafva, till följd af ocllingsdammarnes på
visst sätt för karparne onaturliga utbredning och beskaffenhet, den olika
behandlingen o. s. v., utbildats afarter, som med tiden vunnit sjelfständighet. I enlighet
med dessa förhållanden är också antalet varieteter och afarter större i karpfamiljeu
än i någon annan familj. - Med undantag af några få, för våra fiskare och
husmödrar välbekanta arter af gruppen hafva karparne ett mjukt, saftigt och högeligen
välsmakande kött. De kunna utan särskilda åtgärder sändas långt, alldenstund de
äro ganska seglifvade. Lättare än alla andra fiskar låta de inplantera sig i olika
vattendrag och föröka sig, såsom redan blifvit anmärkt, mycket starkt. I jemförelse
med andra fiskar äro de temligen anspråkslösa och nöja sig med billiga födoämnen.
De växa hastigt och bli lätt feta. Till följd häraf uppfylla de alla fordringar,
som man öfver hufvud kan ställa. på en afvelsfisk. I de vattendrag, i hvilka de
öfvervakas af menniskan, hafva de visserligen mycket att lida af sjukdomar, men
deremot föga af fiender, ehuru nästan alla öfriga invånare i samma vatten förfölja
dem, gå länge de äro unga. Derför slår sällan af vein fel, och de torde i egentlig
mening få betraktas såsom landtmannens fisk. Bedref v es af vein med något mera
förstånd än hvad för närvarande är fallet, och sörjdes framför allt under lektideu
för lämpliga platser för rommens läggande, hvilket kan utan stor svårighet
åstadkommas, om slutligen de större och mindre skildes bättre ifrån hvar andra och fisken
aldrig behöfde sakna lämplig föda, så skulle vinsten för fiskvattensegaren bli långt
större än hvad den nu är.

Karparne i egentlig mening (Cyp rinn s) utmärkas af fyra skäggtrådar på
öfverkäken, fem svalgtänder, som stå ordnade i tre rader på sådant satt, att på hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free