Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARPARTADE FISKAR. 387
leka, stannar i dem under sommaren och återvänder derpå till djupare vatten för
att der tillbringa vintern. I sjöarne uppehåller sig vimban vanligen på ett djup af
10 till 20 famnar, och vanligen på ställen, på hvilka bottnen är gytjig, ty äfven
hon gräfver liksom hennes slägtingar efter föda i gytjan och grumlar
härigenom vattnet, så att hon förråder sig sjelf. Under lektiden förena sig dessa fiskar i
stora stim och gifva derigenom tillfälle till rik fångst. Deras kött värderas ungefär
som braxens. Enligt Bloch lägger hvarje hona omkring 300000 ägg på grunda,
steniga eller grusiga ställen i floderna. Detta sker regelbundet i maj och juni, och
fiskarne bete sig dervid alldeles på samma sätt som braxnarne, i det att de röra sig
häftigt och larmande rasa i vattnet. - Man igenkänner lätt vimban på hennes
förtjockade och förlängda nos, på hvars undersida munnen är belägen. Analfenan sitter
långt bakut. I ryggfenan räknar man 3 enkla och 8 klufna, i bröstfenan l enkel
och 15 klufna, i bukfenan 2 enkla och 9 till 10 klufna, i analfenan 3 enkla och 17
till 20 klufna, i stjertfenan 19 strålar. Till storleken står vimban betydligt efter
braxen, ty hennes längd utgör endast undantagsvis 40 cm. och hennes vigt sällan
mer än 500 gram.
Faren eller Fliran (Abramis ballerus, fig. 152, c) når en längd af 30 till
40 cm. och en vigt af omkring l kg. Han igenkännes på det lilla hufvudet, den
snedt uppåt rigtade munnen och den stora analfenan. Ryggfenan spännes af 3 enkla
och 8 klufna, bröstfenan af l enkel och 15 klufna, bukfenan af 2 enkla och 8 klufna,
analfenan af 3 enkla och 40 till 41 klufna, stjertfenan af 19 strålar. - Faren
anträffas i alla mellersta Europas förnämsta floder, i synnerhet i närheten af deras
mynningar, mera sällan i deras öfra lopp. I mellersta Sverige är faren just icke
sällsynt, men icke heller så allmän som de närslägtade arterna. Han förekommer
dessutom äfven i Östersjöns skärgårdar. Köttet är benigt och ätes derför icke gerna.
Björk na n, äfven kallad Panka eller Br axen pank a (Abramis BjoerJcna,
fig. 152, d), skiljer sig från de öfriga braxnarue derigenom att svalgtänderna stå
ordnade i två rader, två och två, mera sällan tre och tre, och fem och fem. Deras
inre rad har på kronorna snedt afslipade, smala och enkelt fårade t n gg}7 tor med en
krok i spetsen. Munnen står på spetsen af nosen. På grund af dessa kännetecken
gäller denna art såsom representant för ett särskildt underslägte (Blicca). Björknau
uppnår en längd af 20 till 30 cm. och en vigt af högst l kg. och är på ryggen blå
med brunaktigt skimmer, på sidorna blå med silfverglans, på buken hvit. Anal- och
stjertfenorna äro gråblå, bröst- och bukfenorna vid roten rödaktiga. Ryggfenan spännes
af 3 enkla och 8 klufna, bröstfenan af l enkel och 17 klufna, bukfenan af 2 enkla
och 8 klufna, analfenan af 3 enkla och 19 till 23 klufna, stjertfenan af 19 strålar. .-
Äfven björknan förekommer i södra och mellersta Sverige samt i Östersjön. I
Tyskland är hon en af de vanligaste fiskarne och bebor sjöar och dammar samt floder ined
sakta ström och sand- eller lerbotten. Hon uppehåller sig gerna på djupet, förtär
maskar, fiskrom och växtämnen och gräfver efter denna föda i gytjan. På våren,
d. v. s. i maj och juni, närmar hon sig grunda ställen vid stränderna, helst sådana,
som äro beväxta med starr, för att leka och visar numera ett fullständigt förändradt
beteende. Medan hon eljest är skygg och försigtig och, så snart hon oroas på minsta
sätt, genast tager till flykten för att dölja sig på bottnen, är hon under lektiden lika
liflig som oförsigtig och låter stundom till och med fånga sig med handen. Bloch
räknade rommen hos en måttligt stor hona och fann, att den innehöll mer än 100000
agg. De gamla fiskarne börja lägga äggen i början af juni och sluta härmed inom
tre eller fyra dagar, så vida icke kall väderlek inträffar, hvilken drifver dem att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
