- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
426

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

426 EMALJFJÄLLIGA FISKAR. STÖRFISKAR MED BROSKSKELETT.

blåsstören har man fångat honor, som vid en vigt af 1400 kg. hade romsäckar
vägande 400 kg. Äggen afsättas i floderna på sjelfva bottnen, hvarefter fisken temligen
snart återvänder till hafvet. Ungarne deremot synas stanna ganska länge i floderna
och tillbringa må hända derstädes första och andra året af sitt lif. - Alla störarter
hafva välsmakande kött, och några äro i detta fall jemngoda med de mest smakliga
fiskar. Till följd häraf är det också allestädes eftersökt och ätes dels färskt, dels
saltadt och rökt. Det gamla Roms rika finsmakare läto vid sina fester framsätta fisken
rikt smyckad med blommor på bordet. I Grekland ansågs stör såsom den ädlaste
anrättning; i Kina sparades hans samslägtingar för den kejserliga taffeln; i England och
i Frankrike hörde det till herskarnes och de rikaste ädlingarnes företrädesrättigheter
att lägga beslag på stör för eget bruk; i Ryssland har det knappt varit annorlunda.
Dock fångas störarne mindre för köttets än f Or rommens och simblåsans skull. Af
rommen beredes, såsom bekant, kaviar, af simblåsan ett förträffligt lim. Vid
beredningen af kaviar piskas rommen först med spön och pressas sedan genom såll för
att befrias från vidhängande hinnor, saltas mer eller mindre starkt och nedpackas
derefter i tunnor samt försändes i marknaden. Sämsta sorten är den, som endast
renas från de vidhängande gröfsta trådarne och, blandad med salt, lägges på mattor
for att soltorkas samt derpå hoptrampas med fötterna. Såsom bättre vara anses med
rätta den korniga kaviaren, som saltas hårdare i långa tråg och derpå, efter att i
såll eller nät hafva torkat något, pressas i fat. Den bästa lägges, efter kornens
befriande från hinnor och fibrer, i linnepåsar och får, innesluten i dessa, ligga någon
tid i saltlake, hänges derefter upp för att torka, pressas lindrigt och packas nu först
i fat. Den fiuaste kaviaren erhålles af familjens mindre arter. Det mest storartade
störfiske eger sedan gammalt rum i Ryssland, synnerligast i de floder, som utfalla
i Svarta och Kaspiska hafven. De förnämsta fiskena vid Svarta hafvet äro, enligt
Kohl, belägna vid mynningarna af de stora floderna, Dnjestr, Dnjepr, Donau och
sunden vid Jenikale eller Kaffa, de stora ingångsportar, framför hvilka all den fisk
samlar sig, som för sina olika lifsförrättningar behöfver så väl salt som sött vatten.
På alla dessa ställen finnas för den skull antingen ständiga fiskarebyar eller ock
blott tillfälliga läger, hvilka upprättas på våren och bortflyttas på hösten. Någon
storryss eller grek, som kallar sig fiskets värd, arrenderar en kustremsa af den
närboende egaren, bygger på stranden en rymlig hydda af säf, köper fiskarebåtar, nät
och allt annat, som behöfves, inbjuder till deltagande i fisket ett antal andra ryssar
eller greker, tatarer, moldauer eller polacker, allt efter som det ena eller andra af
dessa folk finnes i närheten, och slår sig med detta sällskap ned på stranden för en
sommar. Folkets hyddor äro ganska rymliga och stå nära intill den låga hafsstranden,
dock ofvan högsta flodståndet. Här har manskapet, stundom utgörande tolf till tjugu
personer, sina sofställen, och längst in i hyddorna stå fiskbaljorna, stora saltfat och
handqvarnar till saltets söndermalande, men framför allt sörjes för en helgonbild.
På båda sidor om dörren hänga ständigt fylda vattenkärl. Utanför hafva de i jorden
graf t en eldstad, och någon gammal gubbe, som icke längre går med till sjös, är
ständigt sysselsatt med att koka, bära vatten, mala salt o. s. v. Gå fiskarne lätt och
i myckenhet i näten, så skaffar sig sällskapet äfven andra saker, köper sig hundar
för att bevaka sina skatter, en hönskull, som kacklar mot vågorna, får till
söndagsstek, men vanligen är hafvet dess förrådskammare, ur hvilken allting hemtas, som
fyller dess gryta. Tätt invid bränningen uppreses ett högt mastträd i en öfver hafvet
något lutande ställning. Upptill är detta försedt med ett slags korg, der en af
fiskarena håller vakt, för att förkunna fiskstimmens ankomst, på det fiskarena må

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free