- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
431

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MENNISKOHAJAR. 431

snabbheten i deras rörelser i så hög grad, att de knappast öfverträffas af delfmerna.
I smidighet stå de visserligen långt efter andra fiskar (de kunna exempelvis icke
göra tvära vändningar), men de äro likväl långt mindre oviga än man i allmänhet
antager och ersätta genom snabbheten i sina angrepp hvad som fattas dem i vighet.
Deras sinnen synas vara väl utvecklade; så mycket är åtminstone säkert, att de se
mycket väl, och man kan med temligen god säkerhet antaga, att de hafva finare
lukt än andra fiskar. Af hajarnes beteende framgår obestridligen, att deras andliga
förmögenheter äro mera utbildade än alla andra fiskars, så mycket än deras otyglade
rofgirighet och obetänksamhet vid anblicken af ett byte synas visa motsatsen. På
det förra häntyder planmessigheten i deras jagter, den regelbundenhet, hvarmed de
besöka vissa platser, det minne, de vid dylika tillfållen ådagalägga, ja, i viss mening
äfven deras redan omtalade förhållande till lotsfisken, af hvars tjenster de veta draga
nytta. De plågas af en ständig hetshunger, som aldrig stillas. Alla födoämnen, som
de sluka, afgå endast till hälften smälta, och derför nödsakas de att ständigt på nytt
fylla sin hastigt tömda mage. De sluka allt som är ätbart eller tyckes vara det, ty
man har i deras mage funnit de mest olika saker och deribland alldeles osmältbara
föremål. - Stundom torde väl hända, att hajen åter släpper en af honom gripen
menniska, och simmande män kunna väl ock med framgång bestå en kamp med
honom. Man påstår ännu i dag, att på Afrikas vestkust rinnas negrer, som väpnade
med en knif angripa hajen i hafvet och upprista hans buk, och Dixoii försäkrar sig
sjelf hafva sett, huru invånare på Sandwichsöarna slagits mod hajarne om inelfvorna
af svin, som matroserne kastat i vattnet. På de många fall, hvilka härmed stå i
fullkomlig strid, behöfver jag icke vidare inlåta mig, alldenstund nästan hvarje
resande, som en längre tid varit till sjös, har att berätta om sådana. En menniska,
som i den heta zonen eller till och med i Medelhafvet faller från ett fartyg ned i
hafvet, finner alltid sin graf i magen på någon haj, och så snart dessa fiskar en
gång slukat en menniska, bli de otroligt fräcka. Under min vistelse i Alexandria
var det omöjligt att bada i hafvet, emedan en haj flere gånger på en kort tid
bortsnappat menniskor alldeles invid staden. På längre sjöresor har iakttagaren stort
nöje af de hajar, hvilka, ledsagade af sina lotsar, åtfölja fartyget, men då gula febern
rasar om bord och med korta mellantider det ena liket efter det andra måste kastas
i hafvet, är åsynen af dessa fiskar väl egnad att fylla äfven det modigaste sinne med
skräck. Under sjöslaget vid Abukir syntes hajarne simma omkring mellan båda
flottornas skepp och lura på de stridande, som föllo i vattnet; de läto således icke
skrämma bort sig ens af det fruktansvärda kanondundret. - Om blåhajeus
fortplantning vet man ännu ingenting med visshet. Enligt sammanstämmande berättelser
lära hajarne under parningstiden närma sig stränderna, flere hannar slåss om en hona
och båda könen simma nära vattnets yta. De 30 till 50 äggen utvecklas i moderns
kropp. Ungarne äro således vid födseln fullgångna, kunna lifnära sig sjelfva, men
lära ännu en rundlig tid ledas och skyddas af modern och i nödfall finna en tillflykt
i hennes gap eller magsäck. - Till hajarnes utrotande visa sig handgevär nästan
overksamma. Om en haj såras af en bösskula, skyndar han bort med ursinnig
hastighet, och man förblir i tvifvel, om skottet varit dödande eller icke. Nät äro ej rätt
användbara, enär han vanligen antingen sliter sönder dem eller med sina
fruktansvärda tänder skär sönder dem och på detta sätt befriar sig; dock har en och annan
haj fångats äfven på detta sätt. Bäst fångas han på en stark krok, som bör hafva
en jernkedja såsom tafs, emedan ban afbiter tåg. Betet kan bestå af en fisk eller
ett stycke fläsk, i nödfall af eu bundt dref, ty odjuret gapar efter allt, som kastas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free