Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 BBOSKFISKAR. BREDMUNKAR.
sig derför med småfisk och åtskilliga kräftdjur, i synnerhet unga flundror och krabbor.
Vid vårens början, kanske något tidigare, eger fortplantningen rum; mot slutet af
vårmånaderna eller på sommaren läggas äggen, 6, 8 eller flera till antalet. Äggen
likna hundhajens, men äro mer fyrkantiga och hafva korta bihang i hörnen. Under
äggens utveckling utbilda sig ungarne så långt, att vid deras utkläckning större
delen af ägg-gulans säck är förtärd. Sedan detta skett, föra de de gamlas
lefnadssätt. På somliga trakter föraktas rockornas kött; på andra orter åter anses det för
smakligt. I London förbrukas årligen många hundratusental rockor, och der äro
dessa fiskar eftersökta af amatörer. I norra England deremot användes deras kött
merendels till bete for att fånga krabbor och andra kräftdjur. För öfrigt lär man
äfven i London endast under höst och vinter förtära rockor, emedan köttet anses
alldeles onjutbart om våren och sommaren, under eller efter lektiden. Till fångst
betjenar man sig vanligen af bottenkrok med kräftor, blötdjur och fiskar som bete.
Just knaggrockan erhålles på detta sätt i tusental; dess kött insaltas och förvaras
till vintern. - Fångna rockor räknas till de mest roande fiskar, som man kan hålla
i ett aqvarium. Så klumpiga de än se ut, så lätt och prydligt röra de sig i vattnet.
De simma framåt medelst vågformiga slag af båda bröstfenorna, sä att vågen börjar
vid framdelen och går bakåt. Den långa stjerten gör härvid tjenst såsom styre,
ehuru han icke användes ofta. Såsom man lätt inser, är det rockorna fullkomligt
likgiltigt, om de simma i vågrät eller lodrät rigtning. I förra fallet sväfva de genom
vattnet liksom roffoglar genom luften; i senare fallet förefalla deras rörelser liksom
dansande, i synnerhet som de ofta finna behag i att uppstiga till ytan och ömsom
dyka ned, ömsom upp, så att understundom nosspetsen synes öfver vattnet. Sins
emellan lefva de i endrägt. Den ena stryker fram öfver och lägger sig till och med
på den andra, utan att detta framkallar något försök till afvärjande.
Familjen Spjutrockor (Trygonidae).
Spjutrockorna bilda en öfver de flesta haf utbredd, omkring 50 arter omfattande
familj. Alla hit hörande fiskar hafva i allmänhet rockornas form; deremot är stjerten
mycket lång, tunn, utan hudköl på sidorna eller fena ofvanpå, men försedd med en
eller flere på sidorna sågtandade taggar. Hufvudet inneslutes på sidorna fullständigt
af bröstfenorna, munnen är väpnad med aflångt runda, med tvärgående valkar
försedda tänder.
Nästan i alla europeiska haf så väl som vid Amerika, Kina och Japan lefver
Spjutrockan (Trygon pastinaca), om hvars alla ogerningar de gamle haft mycket,
att berätta. Hon når en längd af omkring l m. och en vigt af 5 till 6 kg. På
öfversida!! är hon gulaktigt svart, på undersidan smutsigt hvit. - Spjutrockan ligger,
enligt Couch, på sandig botten i närheten af kusten, men begifver sig om sommaren
också gerna till grundt vatten, som under ebben drager sig till baka så när som på
några pussar, och söker här sin föda, bestående af små fiskar, kräftor och blötdjur.
Hennes sätt att försvara sig visar, att hon är medveten om huru farligt hennes vapen
är. Gripen eller skrämd, slingrar hon sin långa böjliga stjert omkring sin angripare
och gifver med taggen ett både smärtsamt och svårläkt sår. Många iakttagare
försäkra, att hon kan slunga sin tagg med pilens hastighet mot ett bestämdt mål. Alla
fiskare veta detta och akta sig väl för att vidröra henne, så länge hon ännu lefver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
