Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446 BROSKFISKAR. HAFSDRAKAR.
urringade och stjerttaggen pilforinig. En tredje från samma haf var öfver 3 m. lång
och vägde likaledes 600 kg. o. s. v. Alla dessa fiskar hafva beskrifvits såsom
särskilda arter, men tillhöra sannolikt en och samma art. Risso synes vid flera
tillfällen hafva iakttagit hornrockan. Enligt hans uppgifter närmar hon sig kusten
framemot sommaren, fångas åtminstone oftast i juli. För hornens skull kalla
italienarne de mindre »kalfvar» och de större »kor». Båda könen synas tidtals lefva till
sammans och visa en viss tillgifvenhet för hvar andra. I juli eller augusti lägger
honan långa, gulaktiga ägg, ur hvilka ungarne utkläckas i september. Födan består
företrädesvis af cephalopoder men derjemte äfven af fiskar. Hornrockans röda kött
är hårdt och segt, svårsmält och föga omtyckt, ehuru det ätes af fattigt folk. Af
lefvern erhålles en tranig olja.
ELFTE ORDNINGEN:
lcar* (Holooepliali).
I de nordiska hafven lefver en sällsam fisk, som i flera hänseenden liknar
hajarne, men har så egendomliga kännetecken, att man hänfört honom icke allenast
till ett särskildt slägte och en egen familj, utan äfven till en egen ordning.
Beslägtade fiskar bebo de sydliga delarne af Atlantiska och Stilla hafven. Alla
kännetecknas af sin långsträckta, valslika kropp, sin tunna, långt utdragna stjert, sitt
tjocka, kägelformiga hufvud, sin af ett fingerformigt brosklock skyddade enda
gäl-öppning, i hvilken de fyra gälspringorna öppna sig, sina stora bröst- och ryggfenor,
af hvilka sistnämnda den främre framtill stödes af en sabelformigt krökt tagg, den
bakre deremot utmärker sig genom sin längd. På båda sidor om den långa stjerten
löper stjertfenan. Den lilla, på tvären klufna munnen väpnas af näbbformigt
framskjutande, platta, framtill skärpta tandskifvor. Vigtigare än alla dessa kännetecken
äro emellertid de, som utmärka djurets inre. »Hafsdrakarne», säger Karl Vogt,
»hafva blott en odelad ryggsträng med öfre broskartade bågar och mellanstycken
dem emellan och med undre broskartade bihang, hvilka motsvara fiskkotornas
tvärutskott. Denna ryggsträng fortsattes framåt omedelbart i den tjocka, kägelformiga
hjernkapseln (skallen), hvars främre kant ersätter den felande Öfverkäken, så att de
öfra tandskifvorna sitta omedelbart på undra ytan af denna hjernkapselns främre
kant. Ögonhålorna äro ovanligt stora, likaså ögonen; ögonlock saknas. Den stora,
flerfaldigt vridna näskapseln öppnar sig på undersidan af den af mångfaldiga
slemgångar genomsatta nosen. Med undantag af dessa egendomligheter öfverensstämma
de uti inelfvornas anatomi i allmänhet ined hajfiskarnes ordoing.» I forntiden synas
hafsdrakarne hafva varit långt rikare på arter än för närvarande: deras förstenade
tandskifvor finnas i synnerhet i j uraformationen i betydande mängd. I våra dagar
äro de inskränkta till medlemmarne af två slägten.
Familjen Chimärer (Chimceridce).
Det ena slägtet af denna ordningens enda familj representeras af Spöket eller
H af s m us en (Chimcera monstrosa7 fig. 175), en fisk af l till l1/., m. längd och af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
