Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 RUNDMUNNAR. BLINDFISKAR.
af brosk. Gommen har en enda tand, men tungan några få, i två kamlika rader
ordnade tänder. Yttre ögon saknas helt och hållet, men rudiment af ögon ligga
dolda under huden och musklerna. Näsöppningarna leda till ett rör af broskringar,
hvilket genomborrar gommen. Gälsäckarne ligga långt bakåt och öppna sig åt
matstrupen och utåt genom hvar sin gälspringa, eller ock genom 6 till 7 hål. Hjerna,
förlängd merg och ryggmerg ligga i ryggsträngen, som synes geléartad och består
af ett dubbelt, fibröst, i trakten af hufvudet broskartadt förtjockadt hölje.
Linné ansåg familjens mest kända art, Pirålen (Myxine glutinosa), vara en
inelfsmask, och det sällsamma djuret har i sjelfva verket mera likhet med en sådan
än med en fisk. Färgen är blåaktigt hvit af mycket svårbestämd skiftning. -
Pir-ålen tillhör de nordliga hafven och fångas i synnerhet vid kusterna af Grönland,
Norge, Sverige och Storbritannien, men förekommer äfven i Nordsjön och vistas
vanligen på stort djup och på dyig botten, såsom det vill synas. Han bekräftar satsen,
att djurets gestalt betingar dess lefnadssätt. En mask bland fiskarne, är han liksom
de mest elakartade inelfsmaskarne en parasit på och i kroppen på sina klassfränder.
Huru han går till väga för att bemägtiga sig sitt byte, vet man icke. Man vet
endast, att han borrar in sig i musklerna och inelfvorna på åtskilliga slags fiskar, i
synnerhet torsk, långa, helgeflundra, stör, sillhaj, och småningom uppäter eller
uppsuger deras kropp så när som på hud och ben. På i djupnät fångad fisk anställer
han stundom icke obetydlig skada, men äfven alldeles friska, kraftiga fiskar falla
offer för honom. I brist på synorgan betjenar han sig tvifvelsutan af känseltrådarne
på lapparne och uppspanar med deras tillhjelp ett byte, såsom man antager, lättast
sådant, som fångats på krok eller i nät, hänger sig fast vid detta med tillhjelp af
sin sugmun och slinker slutligen in i dess kropp antingen genom mun eller
analöppning eller genom ett af honom sjelf borradt hål. Stundom tyckes han visserligen
nöja sig med död fisk, förutsatt att han icke sjelf varit orsaken till det djurs död, i
hvars döda kropp man anträffar honom. Fortplantningen sker genom jemförelsevis
stora ägg af gulaktig färg, hvilka hafva hornartadt skal och trådiga bihang, medelst
hvilka senare de häfta fast vid andra föremål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
