- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
17

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HONUNGSSTEKLAR. 17

lägges vid bottnen bakom ägget och beredes i honungsinagen af honung, bibröd och
vatten. Fjerde dagen framkommer larven, förtär moset, rätar ut sig, sträcker fram
hufvudet och erhåller mera mat. Derunder växer han, utan att ömsa hud, så hastigt och
blir så fet, att han sjette dagen fyller hela cellen. Sköterskorna uttänja nu med sina
käkar cellens kanter, böja dem inåt för att göra öppningen trängre och tillsluta henne
sedan alldeles med ett platt lock af vax. Ännu upphör ej deras omsorg om larven:
de med lock försedda cellerna öfvergifvas nemligen ej, utan betäckas städse af tätt
hopade bi u och blifva så på visst sätt rufvade. I det inre spinner larven kring sig
en hylsa af silke, afstryker sin hud och förpuppas. På tjuguförsta dagen från
äggläggningen räknadt afstötes locket inifrån, och den nya medborgarinnan framkommer.
Hon sträcker på sig, helsas vänligt af sina systrar, slickas och matas; men knappt
känner hon sig torr och i besittning af full kraft, hvilket inträffar efter några
timmar förr, än hon blandar sig ined arbetarne och finner sysselsättning inom hus. Att
mata, att rufva, att tillsluta cellerna med lock, hålla bostaden ren, bortskaffa de
smulor, som fallit af vid de utbildade binas framkomst, torde vara de enklare göromål,
som under de första åtta dagarne tillfalla det unga arbetsbiet. Så snart det krupit
fram ur sin vagga, infinna sig genast arbetare för att göra cellen i ordning att
mottaga ett nytt ägg. Men det åtta dagar gamla biet gripes nu af längtan att se sig
om i verlden. Sedan det på förut augifvet sätt öfvat sitt ortsinne, söker det fria
fältet och insamlar snart förråd med samma skicklighet som de gamla bina. Äldre
författare påstodo, att det funnes två slag af arbetsbin, men saken förhåller sig sa,
att de unga förrätta arbeten inom hus, under det de gamla flyga ut i mark och skog
for att hemta sina bördor. På detta sätt fortgår det hela sommaren utom under
oangenäma, regniga dagar, då man stannar hemma. Ju gynsammare året är, dess
mera samla bina.

Sannolikt är det erfarenhet af, att hannarne nu äro öfverflödiga och endast
förtära förråden, som i slutet af juli och början af augusti framkallar den s. k. dr ö nar
e-slägten. Arbetarne öfverfalla då hannarne, jaga dem omkring i kupan, drifva dem
till ett hörn, der de afstänga dem från föda, så att de svälta i hjel, eller bita dem,
rycka dem i vingarne och föra ut dem genom flygbålet eller helt enkelt nedsticka
dem. Dervid inträffar det egendomliga, att bruket af gadden ej blir förderfbringande
för dem, som använda den. Vi veta, att hvarje bi, som stinger oss i huden, med lifvet
får plikta för sitt tilltag, enär gadden medelst hullingarne fastnar i huden och
af-ryckes; men då det stinger en drönare mellan kroppsringarne, fastnar ej gadden, enär
hålet i kitinhuden ej sluter sig, såsom i vår elastiska hud, utan förblir öppet, så att
gadden kan utdragas. Det bisamhälle, som ej i rätt tid slagtar sina drönare, är
utan vise.

Sedan liken aflägsnats från bostaden, återvänder den gamla ordningen, och den
fredliga verksamheten fortgår. Den bästa tiden för insamling är visserligen förbi,
åtminstone i trakter, der ljung saknas, och till en del måste redan förråden från
bättre dagar tagas i anspråk, eller ock uppstår roflystnad. Då före och efter den
egentliga samlingstiden skörden är ringa, utveckla nemligen många bin ett
synnerligt anlag att stjäla. De söka att, trots den vid ingången till hvarje bikupa
uppstälda vakten, intränga i den samma och plundra de fulla kakorna, liksom vore de
blommor. Lyckas det för ett eller två att tränga in, så medföra de nästa gång flere
kamrater, och ett ordentligt röfvarband är snart ordnadt. - Äfven de celler, som
hysa yngel, börja att förminskas till antalet, ehuru vid gynsam väderlek arbetsbin
födas ända in i oktober. Man får ej tro, att samhället nu består af mycket talrikare

Brehm, De ryggradslösa djurens lif. 2:a uppl. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free