Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
LEDDJUR. INSEKTER. STEKLAR.
Af slägtet Ecitoii’ lefva flera arter i Brasilien och Centralamerika ända till
Mexico. De äro ofta en rigtig landsplåga och tåga alla ut efter rof, ehuru nästan
hvarje art har sin särskilda tågordning. E. rapax tågar i svaga kolonner och plundrar
boningarna för en Formica-art; E. Icgionis tågar fram i breda kolonner af många
tusen individer; E. hamata och E. drepanopliora angripa till och med menniskor,
som komma i deras väg, och bita sig så fast, att vid borttagandet deras hufvud blir
sittande i såret: E. crassicornis tågar endast fram der, hvarest hon skvddas af blad
7 f j l tj
och affall, och nödgas hon gå fram öfver ett öppet ställe, bygger hon öfver sin väg
ett hvalf af jord och träbitar, som ej hopkittas utan endast sammanhållas på grund
af mekaniska lagar.
Guldsteklar (Chrysididce)*. - Guldsteklarne äro lätta att igenkänna på sina
präktiga färger. Kroppen är metallglänsande af guldgult, eldrödt, violett, blått och
grönt; svart förekommer någon enda gång, men aldrig hvitt eller någon annan ljus,
a
d
e
b <-
Fig. 17. Parasollmyra (Oecodoma cephalotes), a. hanne, b. små arbetsmyror, c. honn, d, e. stora
arbetsmyror (soldater).
ej metallisk färg. Bakkroppen är enligt regeln på undra sidan urhålkad, hvilket är
djuret till stor nytta; ty då det ej på annat sätt kan skydda sig mot sina tiender,
rullar det i hop sig till ett klot, hvarvid urgröpningen förträffligt passar till hufvud
och frambröst. Pannspröten äro i en ständigt vibrerande rörelse, och djuren sjelfva
äro ytterst lifliga och skygga. De flesta sprida en egendomlig, oangenäm lukt; de
träffas i juli och augusti på blommor samt på gammalt trä och murar, der honorna
sitta och lura vid andra steklars, i synnerhet gräfsteklars bon, för att i dem insmyga
sina ägg. Deras larver äta upp det af stekeln insamlade matförrådet eller äro
stundom rent af parasiter på sina värdar. Blott en generation om året. Omkring 30
arter förekomma i Sverige.
Vanliga guldstekeln (Chrysis ignita, iig. 11, b) har hufvudet och
mellankroppen blå eller gröna och bakkroppen guldglänsande, starkt skiftande i rödt.
Bakkroppens sista led är i kanten 4-tandad.
* Thomson, C. G., Öfversigt af de i Sverige funna arter af slägtet Chrysis L.; i Opuscula
Entomologica. Fasc. 2. 1870, pg. 101-108.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
