Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRILAR.
hår, utom bakkroppen, som är rödbrun eller ljusare. Larven är grön med hvita vårtor
och svart längdlinie på ryggen. Andra arter i slägtet lefva på pil, al, bok, rönn
m. fl. af våra löfträd.
ANDRA ORDNINGEN:
(Lo p i d o p t or a),
Från alla andra insekter skiljas fjärilarne utan svårighet redan genom sitt
allmänna yttre utseende, men i synnerhet genom vingarnes och mundelarnes byggnad.
Mundelarne äro till stor del förkrympta och outvecklade. Öfverläppen är
mycket liten, djupt klufven och svår att upptäcka; öfre käkar, mandibler, saknas
eller äro ytterst små. Underkäkarne deremot äro förlängda, på insidan rännformiga
och genom små hakar förenade med hvar andra så, att de bilda ett rör, som under
hvilan hoprullas såsom en urfjäder och kallas spiral- eller sugtuuga; någon gång
saknas äfven dessa käkar; deras palper finnas endast utvecklade hos en del
små-fjärilar. Underläppen är äfven helt liten, men bär två stora, o-ledade palper, som
ligga på hvar sin sida om sugtungan och äro lätt synliga; vanligen äro dessa palper
bågböjda, så att deras spetsar sträcka sig uppåt mot hufvudets framsida, stundom äro
de raka eller nedböjda, hängande.
Pannspröten äro alltid mångledade, men för öfrigt mycket vexlande till form
och utseende, i synnerhet hos hannarne.
Vingarne, som sällan (hos några honor) äro förkrympta, täckas nästan alltid
till större eller mindre del af ett stoft, som lätt afnötes. Detta stoft består af helt
små fjäll, som äro ordnade såsom teglen på ett tak och med små skaft äro fästa i
gropar i vinghinnan. Hos många hannar i synnerhet bland dagfjärilarne finnas,
förutom de vanliga fjällen, äfven andra högst egendomliga fjäll, som fått namn af hann
-fjäll och enligt några författares mening äro luktafsöndrande(?) organ. De bilda
stundom sammetslika, för blotta ögat synliga fläckar på vingarnes öfra sida.
Vingfjällen och i synnerhet de tofslika, ledade eller punkterade hannfjällen äro synnerligen
märkvärdiga att betrakta i mikroskopet. Vinghinnan är alltid genomdragen af ett
visst antal ribbor, men har sällan mer än ett enda slutet vingfält, det s. k. diskfältet,
som utgår från midten af vingens bas och sträcker sig till eller bortom vingens midt.
Diskfältet begränsas framåt af den främre och bakåt af den bakre diskribban, i
spetsen är det antingen slutet genom en tvärribba, som förenar den främre och bakre
diskribban eller ock öppet, då tvärribban saknas. Den bakre diskribban har alltid 3
grenar, som gå snedt bakåt till vingens utkant. Den främre diskribban har deremot
i fram vingarne ända till 6, i bakvin garne ej mer än 2 grenar. Dessutom utgår
vanligen från tvärribban en gren (den oberoende ribban) till vingens utkant; saknas
tvärribban, utgår den oberoende ribban antingen fritt från diskfältets spets eller ock är den
förenad antingen med främre eller bakre diskribban. Framför den främre diskribban
iinnes alltid en fri ribba (framkantsribban), som utgår från vingens bas och utlöper
i vingens framkant, och bakom den bakre diskribban en till tre fria ribbor, in- eller
bakkantsribbor, som utlöpa i vingens bakkant. Ribborna, som ofta nog döljas af ving-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
