Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINNARE. 65
som numera uppfödas i Europa ocli andra länder för silkets skull, vilja vi påpeka
följande. Ailanthusspinnaren (8. Cynthia, fig. 37, d) härstammar från Assam och
har smala, halfmånformiga spegelfläckar på vingarne. Larven lefver på bladen af
Ailanthus glandulosa och Ricinus communis och kan odlas, när man har tillgång till
dessa arters blad. Kinesiska sidenspinn ar en (S. Pernyi, fig. 37, c) har nästan
randa, i midten glasklara ögonfläckar på alla vingarne och lefver på ek. Cecropia
(S. Cecropia, fig. 37, b) är allmän i Norra Amerika, der larven lefver på pilarter.
Alla dessa äro stora fjärilar, som spinna stora kokonger, rikare på silke än den
vanliga silkesfjärilens. - I Sverige finnes blott en enda art af denna grupp, nemligen
Lilla p af o g el s pin n ar e n (S. pavoniaj, hvars larv lefver på pilarter. Hannen är
mindre, har gulaktiga bakvingar och mera rödbruna framvingar än honan, som är
vackert brokig af grått, hvitt, brunt och rödt.
Silkesfjärilen (Sombyx mori, fig. 37, a) bär en mycket enkel drägt, men
är den nyttigaste bland fjärilarne. Utspänd mäter han 45-50 mm. mellan
ving-spetsarne, är till färgen gulhvit med ett par mörkare tvärband. Larven eller
silkesmasken är gråhvit med några få bruna och rödgula fläckar, naken och liksom
svärmar elär vern a baktill försedd med ett horn. Hans enda föda är hvita
mulbärs-trädets blad. Sedan han ömsat hud fyra gånger, är han (vanligen på 30:e dagen)
färdig att inspinna sig. Han utgjuter då ur spinnredskapen på ömse sidor om munnen
två droppar spinnvätska, som klibbas fast vid en gren, rör sedan hufvudet af och an
och uppnystar två fina trådar, som medelst frambenen hoptvinnas till en. På ungefär
3l/2 dygn har han hunnit förfärdiga en gul eller hvit kokong, bildad af en 720-960
m. lång tråd. Kokongens trådar hopklibbas vidare med ett lim, som tilltäpper
öppningarna mellan trådarne; detta lim måste upplösas i kokande vatten, när man vill
uppnysta silket. Utvändigt är kokongen beklädd med lösare trådar, som lemna flock
-silke. Trådarne af flera kokonger måste hoptvinnas, innan silket kan föras i
handeln, och af 10-16 kg. inspunna puppor får man l kg. råsilke. Fjärilen
ut-kryper 19 dagar efter inspinnandet, hvarvid han uppmjukar öfre änden af kokongen
med sitt spott och sedan genomborrar den med hufvudet; sådana kokonger blifva
odugliga till tråd. Fjärilen förtär ingen föda och lefver blott några dagar.
Härunder försiggår parningen, hvarefter honan lägger 300-500 ägg, som på våren
fram-kiäckas. - Fjärilen härstammar sannolikt från Kina, der silkesodlingen ända från
uråldriga tider bedrifvits. Enligt traditionen förde två persiska munkar under kejsar
Justiniani regering till Konstantinopel nemligen i sina ihåliga käppar så väl
silkesfjärilens ägg som mulbärsplantan. Från Grekland kom silkesodlingen under
medeltiden genom araberna till Spanien, vidare till Sicilien och Italien, men först under
Henrik den fjerde (1601) till Frankrike och under Fredrik den store till Preussen.
De Egentliga spinnarne (Lasiocampidce) öfverensstämma med påfogelspinnarne
deruti, att vingarne sakna hållhake, men skilja sig genom bakvingarnes tvenne
inkan tsribbor. Larverna äro alltid täthåriga, ofta långhåriga. Tallspinnaren
(Lasio-campa pini, fig. 38) finnes öfver allt, der tallen växer i södra och mellersta Sverige,
men är hos oss ganska sällsynt. I Tyskland och andra länder i mellersta Europa är
han allmännare och larven mycket fruktad af skogsegare. Han öfvervintrar såsom
halfväxt under mossa, vandrar i april upp till barren, der han förblifver till
förpupp-ningstiden. Han är brokig af brunt och gråhvitt och har på ryggsidan af andra och
tredje leden en stålblå, sammetsluden fläck, som kallas spegel. Fullväxt spinner han
mellan barr eller under barken en stor gråbrun kokong. Ofta företer han dock det
sorgliga utseende, som fig. 38, h utvisar. Hundratals parasitstekellarver, som lefvat i hans
Rrehm, De ryggradslösa djurens lif. 2:a uppl. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
